Ingång i juni månad…sommartid

Planen var att vi, jag och min vän, vid den här tiden hade haft de 80 milen i benen och varit hemma några dagar fulla av berättelser och känslor efter den långa pilgrimsvandringen. Kan inte låta bli att fantisera hur det skulle ha varit att få nå målet, hur vi skulle ha suttit där med tårar rinnande nedför kinderna framför katedralen i Santiago de Compostela…

Katedralen i Santiago de Compostela

Nu ligger de fem sparade semesterveckorna i malpåse och väntar på annan tid…den kommer det vet jag. Jag ska gå över Perenéerna. Jag ska gå över de oändliga vidderna på Mesetan. Jag ska ligga på billiga härbärgen och lyssna på andras snarkningar. Jag ska sitta i katedralen med tårfyllda ögon och vänta på att mässan ska börja. En dag gör jag det, jag väntar med tålamod…

I det unika nuet vandrar jag andra vägar. Stegen i lugna skogar gör mig jordad, i orolig tid levererar naturen oförtröttligt som om oro inte fanns. Palettens alla gröna skira nyanser som är så målande just tiden innan midsommar får mig att stanna och andas in det vackra som finns så nära

In i det gröna konstverket

Platser som bara varit små prickar på en vägkarta får minnesmärken i mig. Valen där vägen delar sig blir fler. Lätt eller svårt…? Om jag inte själv går får jag inte svaret, jag kan välja om jag vill veta…eller inte

Den gamla vägen eller den nya stigen…?

Den ovana tiden ger mig längtan, utmaningar, lärdom, eftertanke och den skapar kreativitet. Jag har tid att sänka tempot, betrakta och tänka tanken klar. Ogjorda ting som legat i träda blir gjorda, checklistan fylls med bockar, tänk att det skulle behövas ett virus för det. Tänker att den här tiden kommer att vara i evighet i historieboken…

Sitt lugnt i båten och håll avstånd…

Lägger mina steg i en tävling, det bildas lag i förvaltningen, vi ska vandra virtuellt från London till Paris under en månad. Pannbenet växer sig hårdare och hårdare ju närmare upploppet vi kommer. Tabeller och siffror får betydelse i kampen mot kollegorna och minsann växer det inte små horn i det hårda när sulornas räfflor slits ner i meter som blir mil

I den ljusa tiden där kvällarna passar mig saknar jag den levande musiken. Den inställda festivalen med stort B har skapat ett stort hål i min sommar… jag stöttar den blödande föreningen med det jag kan. Jag har tur som har en kärlek och vänner med musikaliska ådror som likt Vägverket provisoriskt kan laga groparna med tomrum på livets väg

Sommaren 2020…svårplanerad och annorlunda men den har ljuset

 

Medlem, självklart.