Idag kom tårarna…

Dag 6. Lizarra/Estella- Sansol. 44360 steg

Klockan klämtade 05.30, skönt att gå tidigt för då är det svalt. Vi är dock tvungna att idka lite fotvård så att fötterna ska få plats i kängorna. Katharina har spräckt en blåsa under natten och har ont och jag måste punktera min bauta på min häl, så vi linkar lite försiktigt i mörkret innan viljan har tagit kommandot över smärtan. Ingen träningsvärk eller gnisslande höfter idag, tack för det

Vi går förbi vinfontänen i den evighetslånga backen ut ur staden, några franska pilgrimer berättar att det var torrt i kranen, coronatorrt. Tur det, kändes lite för tidigt för vin, vi har ju inte ens ätit frukost

Solen går upp och det är så otroligt vackert med dimman i dalen och solen mot berget. Temperaturen visar 12 grader och visst är det uppför men mer lättgånget idag. Vi ska gå mot Azquta, 7 km, där tänker vi oss käka vårt medhavda och hur stor blir inte leendet när den lilla baren är öppen och erbjuder kokt ägg och kaffe utan socker, så gott allt smakar med den vackra utsikten mot berget vi ska passera.

Fryser lite för första gången på vandringen och vi tackar för oss och vandrar vidare. Landskapet är helt annorlunda nu och det är lätt att gå, breda vägar utan små o stora stenar och runt oss växer druvor i rader, olivträd, avokado, sparris…

Vi går i tystnad intill varandra kilometer efter kilometer, vilar i skuggan, fyller på energi och byter strumpor förstås, precis som igår, i förrgår…

Kommer fram till Los Arcos och skyndar in på apoteket innan siestan, vi måste fylla på Compedförrådet, på torget i centrum slinker det ner en kall öl och en Margerita så vi står oss det sista 7-8 km. Vi träffar norrmannen igen och sitter och pratar en stund, han förvarnar oss att det kan bli svårt med bäddar, vi envisas ju med att inte förboka. Ringer några härbärgen men de har fullt, en säger kom förbi ändå, många bokar men dyker inte upp. Vi tar det lugnt och tänker att det löser sig.

Nu är det riktigt varmt och den sista sträckan innan Sansol är helt utan skugga. Vi har gått drygt 3 mil när vi pustar uppför backen till byn frågar på två härbärgen men det är fullt, går in på det tredje som också har fullt men vi stannar och kyler gommen med en kall öl. Hittar ett telefonnummer jag inte testat och en man svarar; ja det kan jag nog ordna ❤️på min bedjande fråga om två sängplatser. Han öppnade för två veckor sen och har inte fått upp nån skylt än.

Då kommer tårarna både på mig o Katharina, vi snyftar en stund dricker upp ölen. tackar fransmannen vi träffade som lovade att be för oss så vi skulle få en säng

Vi går upp mot kyrkan där vår vänlige man tar emot oss. Vi får ett eget rum högst upp med balkong och betalar 6 euro per person, så kommer han upp o frågar om vi vill ha frukost kl 6 imorgon oxå

En lördag att vara tacksam för, inte bara för säng och mat utan för två gånger under dagen var vi på väg åt fel håll och precis då dök det upp vägvisare från ingenstans och pekade mot den rätta riktningen

I morgon, en söndag, vi får se vad den ger oss