Lycka kan vara en skön kudde…

Dag 9 Nájera- Grañon. 42212 steg

Vi har sovit som små prinsessor i sköna sängar och goaste kudden hittills. Lycka

Vi säger hej svejs till Nájera innan solen går upp, det är inte bara det att det är svalt att vandra tidigt, man ser inte hur oändligt lång uppförsbacken är ut ur staden. Vi ska gå till Azofra och äta frukost, ca 6 km, och det är en ganska händelselös sträcka med oändligt långa raksträckor. Jag går i sandaler idag också, tänker mig göra det halva sträckan men våra fötter känns bättre idag även om kroppen känns trött

Kommer in i staden och bara den som gått långt med packning och tom mage kan förstå känslan när caféstolarna visar sig…det är också lycka

Vi beställer en varsin ljummen potatistortillia och svart kaffe, letar upp jackan för första gången, det är lite kallt och molnen är regntunga så vi stannar inte så länge utan fortsätter med nästa oändligt långa raksträcka kantat av mera vinodlingar.

Stannar vid ngt gammalt minnesmärke och frågar några herrar från Italien om de kan översätta den spanska förklaringen till engelska. Det går inte så bra och till slut låtsas en av dem slå hårt med en piska och vi frågar tortyr, si si skrattar de, men varför vet vi inte. Får googla nån dag…

Kommer upp till Cirueña efter ytterligare en skitlång backe, nu har jag bytt till kängor igen och plötsligt fick jag en lättviktare på ryggen. Vi hittar en bänk, lägger oss med fötterna i vädret och trycker in en banan

Efter några kilometer ser vi Santo Domingo de la Calzada i fjärran. Där finns flera härbärgen och många stannar där över natten, det ska inte vi men vi stannar för en pilgrimsmiddag, beställer en varsin öl och när maten kommer in så ställs det en flaska vin på bordet också. Vi ska ju gå vidare så det mesta är kvar i flaskan när vi går mot dagens mål, Grañon

Nu är det tungt, vägen är tråkigt, vi är trötta och det är 3 km längre än vad guideboken visar…

Till slut hittar vi det privata boendet, dörren är öppen och vi går in o tjoar. Ingen där, tar upp telefonen och ringer en man som inte kan ett ord engelska. Jag försöker säga ”vi är här nu” på spanska och till slut förstår han och kommer på stört. På utsidan huset finns både dörrklapp och ringklocka men två övertrötta kvinnor från Värmland har ett begränsat synfält

Rummet är stort o fint, dusch, tvätt och vila som vanligt sen går vi väl ut i den lilla fina byn en stund

Imorgon onsdag, vi tar väl en promenad…