En liten historielektion i regnet…

Dag 20. La Virgen del Camino- Vilares de Órbigo. 42507 steg

I säng tidigt efter en bedrövlig kvällsmåltid, det här med maten och oss stämmer inte alltid…

Efter god natts sömn så kommer vi iväg innan sju med två yoghurt i magen, vi tänker oss en frukost efter nån halvmil… Så blev det inte, för andra gången den här vandringen så går vi fel i mörkret och efter nån timme efter vägen börjar vi fundera på var alla gula pilar tagit vägen. Google Maps är fantastiskt och vi ser att vi gått parallellt med Caminon fast på fel väg, vi travar över ett gärde en kvart så ser vi pilarna igen… lycka och inte så många meter fel. Dock har vi missat frukoststället så det får bli en banan på en bänk…

Vädret är varierande, vet inte hur många gånger jag plockat upp regnponchon idag men det är en bra temperatur och vi går fort idag, ingen smärta bara styrka

Vi går förbi flera märkliga jordhus och min nyfikenhet driver mig att veta mera och värdinna på vårt kommande härbärge berättar att för typ 100 år sen så användes grotthusen att förvara druvor i och att där fanns även utrustningen för att tillverka vinet för hand. Alla hade en så druvgrotta tydligen

Vi kommer in i Villadangos och där stannar vi för lunch, en varsin sallad och lite vila innan vi plöjer igenom en låååång raksträcka i regn och motvind innan vägen viker av mot en jättefin liten stad, Hospital de Orbigo. Vi går över en lång märklig stenbro med en slags arena nedanför och vi funderar och fantiserar vad den används till, nåt med djur trodde tills vi hittade informationsskylten som berättar att bron är 2000 år gammal, staden var ett stort pilgrimsjukhus och på medeltiden anordnades tornerspel en gång i månaden på arenan. Häftigt

Vi har nu tre kilometer kvar innan målet, de längsta som vanligt men när vi kommer in i vårt härbärge och tas emot av Marta så glömmer vi all trötthet.

Vilken underbar gästvänlig kvinna, hon gör verkligen allt för att vi ska känna oss välkomna och det lyckas hon med. Det är så fint, mysigt, litet och hemtrevligt.

Hon frågar om hon ska boka bord på restaurangen längre ned för en pilgrimsmiddag men vi vill inte vänta till 19.30 på mat utan går till den lilla lilla affären och köper lite ost, bröd och tomater och en flaska Rioja. Så myser vi i köket på El Encanto och får lite lördagsfeeling…

Imorgon är det söndag och vi ska gå långt, 34 km och eftersom varken jag eller Katharina är riktigt 100 (!) så har vi beslutat oss för att skicka ryggsäcken till nästa ställe vilket såklart Marta hjälper oss med. Hon fixar en frukost också till oss kl 7.00