– Fattar inte hur man kan känna att man vill göra det här igen

– Näe inte jag heller….

Det är nästan exakt 2 år sedan vi började den 80 mil långa vandringen från Jean Pied de Port i Frankrike genom Spanien till Santiago. Ett 5 veckors äventyr där känsloregistret stod på vid gavel, där fötterna skulle ha lindats med guld och där hjärnkontoret aldrig gav upp mantrat…framåt…Ultreia… Steg för steg…

Kanske var det här vi tänkte fel

Vet inte riktigt var eller när vi pratade om det obegripliga att gå en Camino igen. Förmodligen var vi hungriga, det var säkert en evighetslång uppförsbacke, kanske 35 grader varmt och vi hade väl nån halvmil kvar av en alldeles för lån etapp innan den efterlängtade sängen..

Det tog inte många månader hemma i vardagen innan vandringsmagneten slog till med kraft och tanken med frågetecken blev till ord…

– Kia, jag är lite sugen på att gå Camino Portoguise, kustvägen.

– Jaa jag vill också, svarade hon som jag kan dela dygn med.

– Kul, vad tror du om september 2023?

– Perfekt, vi kör!!

Så enkelt att dela dygn med denna kvinna

Märklig vad Caminon gjort med oss, har svårt att beskriva i ord så andra kan förstå. Jag tror det är det enkla som fångar mig. Jag bär det jag behöver, ju mindre desto lättare. Det basala i livet blir dagens höjdpunkt, stilla en hunger och vila en trött kropp. Tempot, det lugna tempot och ljudet av steg som för mig framåt

Att släppa kontrollen och bara låta vägen ta dig framåt…inte veta vad som döljer sig i det okända…rätt skönt ändå

Nu är ryggsäcken packad igen, lite lättare den här gången. Sovsäck och sidenlakan är utbytta mot en bikini…Kängorna får stanna hemma, ett par trailskor med gott om plats för krokiga tår har jag förälskat mig i, annars ser packningen ut precis som förra gången.

Mina älskade Altra Olympia

Packad och klar, 5,2 kilo

Vi har rutten klar och sovplatserna är bokade, lärdom från förr har kortat ner sträckorna. I två veckor ska vi gå från Porto i Portugal till Santiago i Spanien, ”bara” typ 28 mil den här gången. Undrar hur mycket vi lurar oss med ”bara”….eller är det erfarenheten som talar.

Vi kommer att vandra en del längs Atlantkusten...

Kramar min kärlek hårt och länge innan jag kliver på flygbussen till Arlanda. Jag gillar inte avsked men om några veckor kramas vi igen… i Barcelona.

Ikväll checkar vi in på vårt B&B i Porto, hoppas det i all fall…flygschemat är lite tajt och jag springer inte lika fort längre…