Det finns ett lugn i mig… svårt att förklara känslan. Värme, vila, kärlek och det där när stressen har lämnat kroppen just för att välbehaget tagit över. Det tar några dagar men när det väl infinner sig så kan jag bara älska min tid.

Sovmorgon…sen en långsam frukost…

Gårdagens flesta timmar var bokade för lek med en generation med ögon för just det. Älskar att kommunicera med barns klokheter och funderingar kring för dom så viktiga frågor

Regntunga skyar viker hädan… efter lek lite poolhäng

Avslutar kvällen med lite mat på hotellet, sen hänger vi lite på strandbaren intill med kall öl och ser ut över ett mörkt hav som färgas av fiskebåtarnas gröna ljus. Jag gillar detta så jag blir tårögd.

En eld, ett hav en kärlek…

Sover dåligt igen men det gör inget, jag ska ju inte till jobbet… Lördag var det ja… dagar och timmar får liksom ingen betydelse. Vi tar en halvtimmes strandpromenad innan frukosten.

Snart når solen stranden… skön promenad…

Vi har bestämt med lilla familjen att vi ska åka till Kantiang Bay, en strand med många minnen. Åker mot Same Same But Different där vi en gång gick hand i hand nedför bambubron för lägga till en varsin ring.

På flaket på väg till minnenas strand…

Det är inte sig likt, vissa delar är kvar… det har varit 3 års stängd turism i Thailand på grund av pandemin. Gissa om vi blir glada när vi träffar ägaren igen som kämpar på med det som inte är raserat. Hon blir så glad att vi återvänt och de jobbar med små medel för att bygga upp det som en gång var.

Här var en gång en otroligt vacker restaurang…

De serverar fortfarande fantastisk mat och vi stannar flera timmar. Lovar att återvända. Det är känslosamt…

Här är gänget som kämpar ❤️

Vi vandrar längs minnenas strand till Why Not Bar där vi haft så vansinnigt roligt. Visar bilder från möhippan/ svensexan och de blir så glada att vi är tillbaka.

Why Not Bar… en ny generation skolas in..

Lite lätt solbrända återvänder vi till vårt hotell och slänger oss i poolen med stön av välbehag

En nybadad… en som vill mer..

När jag ligger i solstolen och kollar på min kärlek så kommer hotellägaren fram till mig och ger mig ett meddelande från restaurangen i Saladan, där vi käkade efter att ha anlänt till Koh Lanta . Ett meddelande som får mig att bli tårögd…igen…Vi firar med en varsin Mai Tai och bara ler i detta leende fantastiska Thailand.

En Mai Tai för det leende landet …