10 år sedan. Vårt första resmål, vi vågade vi vann, vi växer. Det är med viss oro vi åker tillbaka, hur ser det ut nu, hur förblindade var vi av kärlek, är den vegetariska hamburgaren fortfarande av världsklass?

Hus nr 109…

Vi har bokat 3 nätter här och redan i taxin upp i bergen märker vi förändring, för 10 år sedan åkte vi som i Balder i två hjulspår på en sönderregnad ”väg”. Nu är guppen borta och ersatt av betong. Vi får vänta lite tills vårt boende är klart och sakta upptäcker vi att det är sig precis likt. Vi letar upp den lilla bungalowen vi en gång började väva minnen med trådar som skimrar

Bästa sängen hittills, som vi sovit här…

Vi får nyckeln till vår kammare, det ÄR bättre, vi har råd att snäppa upp standarden och jag har ju nått högsta nivån på Booking och får rum därefter. Förra gången vi var här var plånboken tunnare och vi skrattar åt minnet när vi vaknade en natt i skräck när det small och massor av hårda saker kastades på oss i sängen. Det visade sig vara AC’n som fått spel och slungade stora isbitar över oss …

Jorå… den håller hög klass fortfarande

Sätter oss i restaurangen och pratar lite med personalen, en av tjejerna är kvar, så kul. Hon berättar hur kämpigt det var under Pandemin men att ägarna som är Thai bestämde sig för att klara av det. Vi beställer in den minnesvärda hamburgaren och Björn tar en tugga och himlar med ögonen…. Maten här är fantastisk och vi äter alla måltider här. Varför gå över ån efter vatten?

Vattnet… så klistallklart

Stranden, Thong Nai Pan Yai är den absolut finaste stranden vi varit på. Sval finkornig sand, kristallklart vatten med en botten utan hinder för ömtåliga tår. Vi lägger vår tid under palmen, lyssnar på ljudböcker och svalkar oss växelvis i havet och i poolen

Poolen och havet… kärlek

Det finns en poolbar och det är anledningen till att vi är här. Björn önskade så att få sitta i en poolbar och beställa in en kall öl. Den som letar den finner och vilken fullträff det blev och nu sitter han där igen på Happy hour och beställer. En stol finns kvar, de andra är borta

Den där barkillen… vilken stjärna
Drinking Pina Colada…

Det är så stillsamma dagar här, vi njuter och gör så lite som möjligt. Bra för mig få in lugnet i kroppen. Vi har gått in i sista veckan och försöker krama ur semesterlivet så mycket vi kan

10 år sedan…
Idag…en annan lur…lite ljusare hårfärg

Så är det dags att lämna Dreamland för denna gången, jag tror faktiskt vi kommer att återvända. Vi gillar det här stället så mycket, kl 22 är det helt tyst, bara ljudet av vågor som slår. Nu har vi bokat 4 nätter på ett liiitet ställe med 8 rum bara för vuxna… spännande, snart kommer transporten

Livet…
Tack för tid Dreamland… vi ses