Sigueiro- Santiago 25 645 steg 18,2 km
Att vara hungrig en söndag i en mindre stad i Spanien är en utmaning. Vi hade kollat upp ett ställe att käka på men… 20.30 öppnade köket. Ok, vi handlar väl nåt att käka på rummet istället tänkte vi men inte en enda butik var öppen. Så vi satte oss på restaurang Miras och väntade med menyerna i högsta hugg. Kvart i nio fick vi in Falafel och en sallad med getost, räkor och grönsaker. Underbart!
Hoppade över boendets frukost, inplastad muffins och mikrovärmt kaffe och klev ut i morgonen innan sju. För oss en skön temperatur, drygt 10 grader och klar himmel. Tog oss uppför och ut ur staden i långsamma steg. Det är lagom lutning på backarna och fina vägar. Efter 4 km lämnar vi leden och korsar en vansinnigt trafikerad väg för att inta frukost på Café bar A Fontina, färskpressad juice, kaffe och tostada.
Vi fortsätter med långsamma steg genom en fin terräng, även om det är mycket uppför så är det lättgånget idag. Kroppen gnäller inte så mycket heller.
Kommer in i en riktig sagoskog, det är så vackert och mystiskt. En liten bäck som porlar, murgröna som slingrar sig upp i träden. Efter nio kilometer passerar vi en pilgrimsrestaurang men vi väljer att gå förbi. Det finns en katedral som drar…
Ett par kilometer senare lämnar vi vackerheten och kommer in i ett industriområde. Solen värmer rejält nu och vi stannar för toalettbesök, vila och en citronöl. Citronöl är en favorit när det är varmt, öl och citronsaft typ, 2% alkohol. Jättegott!
Nu ökar vi steglängden ut ur det industriella och ner mot målet. Det går inte att sakta ner och när vi ser spirorna lååångt bort så blir jag tårögd. Kan inte förklara den känslan, den måste upplevas.
Jag trodde inte att jag skulle känna samma som efter när vi gått Frances eller Portoguise eftersom den här vandringen är så mycket kortare men jag gör det.
Hör säckpipan i porten som leder fram till Katedralen. Tårarna börjar rinna, stegen går i slow motion, andetagen blir djupa, det behövs inga ord. Vi sätter oss på den historiska platsen och bara är, här och nu…
Sitter en stund och tittar på alla pilgrimer, turister och guidningar. Har bokat ett boende två minuter från katedralen, vi har gått här förr och hittar lätt till Hospedaje Ramos. En supergullig tjej tar emot oss när vi väl tagit oss uppför alla trappstegen.
Plockar fram sandaler och beger oss oduschade ut för matleteri. Här finns mängder med matställen och vi går inte många meter innan vi slår oss ned utanför Café Casino och beställer in spenattortelini med ricotta. Stönar av välbehag och tuggar sakta för att förlänga njutningen. När tallriken är renskrapad och flugorna flockas kring oss tänker vi att vi bör nog duscha… resten av dagen ska vi njuta till fullo. Imorgon börjar vi vandra mot Finisterre
Lämna ett svar