Finisterre- Cabo Fisterra- Finisterre 11835 steg 7.8 km

En typ ledig lördag, jag tar en morgonpromenad på stranden i långsamt tempo medan Kia som är lite förkyld mornar sig. Fixar en enkel frukost i lilla köket innan vandringsskorna snörs på för de sista kilometerna.

Rosa rummet…

Hittar det mest rosa caféet vi sett och stannar för en kopp dubbel Americano och Santiagokaka med massor av mandel. Mums!

Salon de las Flores, café och blomsterbutik i ett…

Går sakta genom de smala gränderna i Finisterre och spanar in ett fint matställe vi ska gästa på hemvägen. Vi går på leden som tar oss uppför mot fyren vid världens ände. Vinden har mojnat och det är en behaglig temperatur, vi fortsätter med långsamma steg idag. Det går så lätt, vi bär ju inget på ryggen idag.

Det blir allt brantare ner till havskanten…

Halvvägs stannar vi vid pilgrimsmonumentet, och bara tar in allt det vackra runt oss.

Pilgrimsmonumentet…
Lite svindelkänsla… det är långt ner…

Så är vi då framme vid den punkt vi trånat efter en tid. Fisterre på galiciska var fram till dess Columbus bevisade motsatsen slutet på den kända världen. Därav namnet Finisterrae ”världens ände” som romarna kallade platsen. I århundrade har detta vilda kustområde varit ett symboliskt slut för många pilgrimer efter deras mödosamma vandring till Santiago. Enligt legenden gick apostlarna hit för att be romarna om tillstånd att begrava Jacob på den plats där nu katedralen ligger och fick namnet Santiago (Sankt Jacob).

Så nära udden vi vågade…

Sätter oss på bergskanten vid bronskängan som gjordes till minne av en pilgrim som drunknade här i början på 1990 talet. En vänlig man kommer och frågar om vi vill att han fotar. Ja tack säger vi och intar någon slags pose…

Säckpipeblåsaren med en magisk bakgrund…

Innan vi tar vägen tillbaka stannar vi och njuter av säckpipetoner, andas in lycka och tillfredsställelse. Det är magiskt vackert.

Capela Cristo da Barba

Det går snabbt nedför, inser att vi hade tur som hade så gott om plats vid fyren när vi möter turistbuss efter turistbuss på väg uppför. Nu är vi hungriga och törstiga och snabbar på in mot de smala gränderna i Finisterre.

Den burgaren glömmer jag inte…

Placerar oss vid matstället vi tidigare passerat och beställer in varsin vegansk burgare som var helt sagolikt god. Massor med sköna gröna smaker. Handlar lite innan vi går vidare till pensionatet för dusch och vila. Imorgon tar vi bussen till Santiago, två nätter är bokade innan avresan hemåt…