Ryggsäcken är tömd, vandringsskornas damm och doft är bortsköljd. Känslorna är dubbla, det finns en tomhet, en saknad och det finns en känsla av välbehag. Det är skönt att komma hem, att få krama de nära, njuta av god lättillgänglig mat, en skön säng…
Vi tog bussen från Finisterre till Santiago, lite märkligt att se vyer vi vandrat på svischa förbi i ett ögonblick. Vi ville tillbringa de sista dagarna i Santiago de Compostela. Den staden vibrerar i pilgrimskänslor och det är skönt att vara lite ”civil” och varva ner. Tredje gången, då har vi skaffat oss lite traditioner, det ska firas med bubbel och italiensk mat, det ska sittas länge i sköna fåtöljer i lugna baren.
Så var det dags att packa ryggan för sista gången den här vandringen i en tidig tisdagsmorgon. Satt i tystnad i bussen ut till flygplatsen, det är förresten fantastiskt billigt att åka buss i Spanien, 1 euro för ett par mils resa. Tog en däremot dyr frukost på flygplatsen innan vi klev på första flyget på väg hem. Santiago-Madrid- Amsterdam-Landvetter. Sista sträckan blev lite av en mardröm innan vi äntligen klev på svensk mark och jag fick landa i en trygg kärleksfull famn. Så skönt ❤️
Det var den kortaste Caminon vi gjort, ca 22 mil och även om den stundtals var tuff så kändes den precis så… kort. De gick lite för fort de här dagarna och visst kändes det lite konstigt att fortsätta vandringen från Santiago. Vi har gjort det så bra ihop igen, Kia och jag, så lika men ändå så olika. Det är inte självklart att det ska funka 24/7 men vi fixar det hur bra som helst, i skratt, i tystnad, i ösregn och i obekväma sängar. Vi peppar varandra när det gör ont, vi har våra rutiner och vi ger varandra utrymme och omtanke när det behövs.
Kommer det att bli någon mer vandring? Det blir nog väldigt svårt att säga nej…de gör någonting med oss de här stegen i trampade stigar. Först ska en del berg i vardagen bestigas sen får vi se…dörren står öppen… hmm Primitivo eller kanske Norte eller…
Lämna ett svar