Lämnar vår helt underbara värd Jaye och vårt lilla boende i bergen efter en mycket god frukost. En frukost som blev lite dramatisk på ett vad vi tycker kul sätt. Vårt frukostsällskap från England blev rånade på sina langesiska pannkakor av en supersnabb apa, jag hann inte ens med i själva stölden. Jaye berättade att de ser skillnad på Singaleser och vita turister, även på män och kvinnor. När Jaye är på verandan så kommer de inte, idag var det en kvinna med sopborsten i högsta hugg men det hjälpte inte. Plats för skratt blev det iaf.
Vi tar en TukTuk till järnvägsstationen, det långa tåget står redan inne och efter att Björn för ovanlighetens skull visar onda ögat mot några stöniga ryskor intog vi våra platser i 2a klass. Dessa kvinnor blev till slut tillrättavisade av konduktören som vänligt men bestämt talade om att de var i fel vagn.
Vi ska åka från Kandy till Ella och beräknad tid för detta är drygt 7 timmar. Denna sträcka är Sri Lankas högst belägna järnväg och ska vara en av världens vackraste tågresor. Järnvägen byggdes britterna i slutet av 1800 talet för att kunna transportera the, kaffe och kryddor
Vi åker uppför och det går i ett långsamt tempo 30-50 km, dörrarna är öppna och vi hänger ut i de öppna fönstren för att försöka få vackerheten i bild. Men en bild gör ingen rättvisa, inte ens med filter.
Det tuffar på i ett behagligt lugnande dunkande. Stannar ibland vid små stationer eller för nåt tågmöte. Det skramlar och låter men jag gillar det, dunk dunk precis som hjärtat slår.
7 timmar på ett tåg låter som en evighet men inte på denna resa, det är så galet vackert och det skiftar hela tiden. Försöker lyssna på ljudbok men hänger mest i fönstret för att försöka få till den där bilden…svårt.
Tåget tuffar på allt högre upp, luften blir svalare och miljöerna byts allteftersom temperaturen sjunker. Ju högre upp, desto mer teplantage.
Vi har laddat ryggan med frukt, nötter, vatten och söta kex men när det kommer en man och frågar om vi vill beställa en kall lunch för 30 spänn så säger vi ja tack. Inte någon kulinarisk upplevelse men vad är väl en bal på slottet.
Vi närmar oss slutstationen Ella, en liten backpackerstad där vi spenderade några dygn i 2019. Efter lite sedvanligt prutande sitter vi i en TukTuk mot Leisure Dream In där vi ska bo i två nätter. Jag blir så rörd när vi svänger upp på berget där vi har så fina minnen från. Nu är det Chang 4 som tar emot oss och det är så mkt kärlek så vi nästan spricker. De har byggt ytterligare ett rum så nu finns det 3, vi får ”vårt ”rum och ta mig tusan om det inte kommer en tår i ögat.
Vi träffar våra grannar , ett par från Australien, supertrevliga och tjötar lite innan vi drar oss mot huvudgatan för mat. Curry igen men ingen curry är den andra lik och den här gjorde inte ont nånstans. Vi bestämmer oss för att gå ”hem” i mörkret men går för långt (!) och stannar en TukTuk till slut så vi kommer rätt. Sitter länge på verandan och bara njuter liv. Ställer klockan på 05.15, imorgon ska vi gå uppför Little Adams Peak och möta soluppgången…
Lämna ett svar