Ella ❤️

Ingen sovmorgon här inte, TukTuken hämtar oss prick 5.15 och tar oss mot Little Adams Peak. Vi var här 2019 och kände för att möta soluppgången återigen på denna vackra plats. Det händer saker på 6 år, det som en gång var en stig uppför är nu ersatt av trappsteg och det är betydligt fler som vill som vi. Som snabba vesslor tar vi oss uppför med pannlampa på och vaderna fortsätter att protestera även idag… Vi siktar in oss på en bra sten där vi en gång satt och det är magiskt vackert när ljuset så sakta besegrar mörkret.

Vi väljer att gå tillbaka till vårt lilla fina boende och det tar sin lilla tid för stoppen blir många, det är så galet vackert. Det är svalt och skönt så här högt upp i bergen, lätt att syresätta den trötta kroppen.

Ju längre ner i dalen vi kommer desto större blir målbilden… frukosten. Den absolut bästa frukosten, stannar du en vecka på vårt boende, Leisure Dream In, så serveras du 7 olika frukostar. Det finns två anledningar att vi återvänt hit, Shangkillarna och frukosten.

Så är vi ”hemma ”, sitter med en bergsutsikt och blir serverad mängder av godsaker. Frukost i tre omgångar, värme och en massa kärlek som studsar mellan oss och det vi har runt oss.

Får ett tips av Shang 1 om the Secret waterfall så vi tar en TukTuk dit. Inte alls turistigt och vi går i ett lugn genom risfält och tar oss nedför mot ljud av vatten.

Stigen övergår i klättring nedför och det blir allt svårare att gå. Jag har ju inte världens bästa balans och är dessutom lite höjdrädd och nu är inte knopp och kropp överens. Jag måste leta ställen att fästa fingrarna i samtidigt som fötterna ska ha någon form av fäste. Kommer till första fallet sen tar förnuftet över; ge dig nu!!! Jag gör det med besvikelse…

Jaja, känner mig lite old lady och det är inte kul alls. Vi tar oss uppför igen, Björn tröstar men det hjälper inte mitt ego.

Tillbaka på hotellet tar vi oss en liten powernap och när vi vaknar visar det sig att hela Sri Lanka är utan ström. En apa har tagit sig in i någon transformator och is no more. Vi promenerar in mot Ella, viker av från huvudgatan mot en reggae bar vi gillar. De har ett reservaggregat så vi kan gunga lite till musiken, sitter länge och chillar. Går en runda för mat men återvänder till musiken vi gillar och sitter och gungar lite till med mat och mojito i magen.

Går sakta hemåt i genom barernas dunkande mot tystnaden på berget. Lite kortspel på verandan och lite tjôt med lillshangen. Sista kvällen suger vi ut så mkt vi kan, kommer att sakna detta ställe. Vi ska lämna Ella imorgon och ska vidare till Mirissa som ligger söderut. Egentligen skulle vi åkt till Sri Pada och vandrat de 5500 stegen upp till templet på toppen men våra kroppar säger NEJ!! Vi har ju gjort det en gång så beslutet var inte så svårt att ta.

Packat klart och äter den superba frukosten så långsamt det går. Shang 1 har ordnat transport med en kompis som ska köra oss lugnt och säkert mot Mirissa. Kl 11 kramar vi hej då med tårar och parkerar oss i baksätet för 3.5 timmes bilresa söderut.

Vår driver Shalika kör i en hastighet vi gillar och så mycket vi lär oss under de här timmarna i bilen om Sri lanka. Vi pratar världsproblem, politik, religion och tiden rinner iväg. Gillar de här mötena och känner ändå hopp trots Trumpen, Putten i öst och alla andra maktgalningar i världen.

Checkar in på det lilla hotellet vid havet, slänger på oss badkläder, det är över 30 grader nu. En snabb lunch innan det där doppet bland ljumma vågor…Mycket har förändrats även här i Mirissa, det är gott om ryssar…

Hittar en ny reggaebar , när de här ställena som passar oss kommer i vår väg behöver vi inte sträva efter något som kan vara bättre. Varför gå över ån efter vatten och de goa igenkännande leenden vi får av de som jobbar när vi återkommer är så värdefullt.

Njuter en solnedgång, går till hotellet för en snabb dusch innan vi återvänder till gunget vid vågorna. Beställer in en suveränt god Kottu, en kall öl och så stönar vi så där behagfullt. Stannar länge, vi är nästan ensamma, luften är ljummen, volymen på Bob Marley är perfekt…så det blir en Mojito också. Imorgon går vi över vägen till Spice House där vi ska bo två nätter, ska bli så kul att återse Phil och Whatsala.