Vår transfer ska komma 06.00 och vi är färdiga i god tid, flyget till Indien går 8.10. Det kommer ingen bil och stressen gör sig påmind, återigen visar Björn en sällsynt irriterad sida och en stressad chaufför dyker upp, vi tiger som muren där i baksätet vid alla galna omkörningar. Puh!
Incheckningen flyter på, vi är ju typ sist in. Hinner med en kaffe och bananmuffins i rekordfart innan säkerhetskontroll nr 2 och boarding. Puh igen…
Landar en dryg timme senare i 34 gradig värme i utsatt tid men immigration/visa hanteringen tar en evig tid och när vi äntligen är färdiga har vår förbeställda transport tröttnat och åkt. Vi har ju ingen internet än och efter många om och men får jag kontakt med taxin och 5 min senare är vi på väg mot Ernakulam jvstn i Kochi. Trafiken får kaoset på Sri Lanka att blekna, det går långsamt men vi har en fantastisk chaffis. Vi trodde vi skulle ha gott om tid innan vårt tåg men nu kommer stressen tillbaka och klockan har hunnit bli 12 innan vi är framme, och vårt tåg ska gå om 30 min. Det är så vansinnigt mycket folk och vi är ju nybörjare här… hittar en glad vänlig man som förklarar hur det går till och så småningom fattar vi grejen.
När vi förstår oss på systemet så ser vi att vårt tåg är försenat 30 min, det tackar vi för. Skyndar till ett matställe och slänger i oss en veggie Dosa innan tåget kommer in. Vi har biljetter till sleeping class och det är en jäkla bra ordning när man fattat grejen med alla siffror. Tåget är oändligt långt och det gäller att stå på rätt ställe.
Vi hamnar i en kupé med såå goa och trevliga indiska kvinnor. De är så hjälpsamma och vill bjuda oss på det ena efter det andra. Den yngsta översätter från engelska så de äldre förstår, till slut frågar de lite försiktigt om de får ta en bild och det blir fler än en, det blir många…
Det är vansinnigt varmt i tåget, det finns inte en tråd på kroppen som är torr. Blaskar ner mig med vatten och ställer mig i korsdrag mellan de öppna dörrarna. Tåget kör in det mesta av förseningen och knappt 4 timmar senare är vi framme i Varkala.
Hinner knappt av innan vi fixat transport till Surendram Villa där vi ska sova i 4 nätter. Här heter det inte TukTuk utan Auto och 10 min senare och 15 kr fattigare tas vi emot av Vishnu som visar sig vara den mest hjälpsamma värd jag träffat. Vi skriver in oss, betalar och han frågar var vi vill sova. Där det är tystast säger vi och vi blir visade upp på andra våningen genom som det visar sig vårt vardagsrum/ frukostrum till vårt stora fina rum. Björn som är varmast frågar om det finns en kall öl men tyvärr….
Du kan köpa i butiken säger han, det är billigast, jag kallar på en auto. Sen går han och hämtar ett kylskåp och ställer in i vårt rum!!Jag tar en kall dusch medan Björn drar iväg för den där drycken som kyler insidan. Efter avkylning går vi en sväng i mörkret för något att äta och innan kl 21 är vi säng, helt slut.
Sover skönt i de bästa sängarna hittills och blir serverade en alldeles utmärkt frukost. Vi får bra tips och hjälp av Vishnu med nästa stopp, Backwaterregionen, han har en kompis där som har en husbåt och 10 min senare är den bokad till på fredag då vi lämnar Varkala.
Vi går ner mot stranden Papanasam beach och den här stranden är en helig plats där havet renar. På upphöjda sandbäddar läggs på bananblad, mat, kryddor och blommor där man av en helig man genomgår en ritual, kallad Puja, man hedra någon som antingen är bortgången eller är vid liv. Sen offrar man gåvorna till denna i det heliga vattnet.
Här utförs även begravningar efter hinduismens lära, där döden inte är ett slut utan en början, genom kremation frigörs själen från kroppen och kan leva för evigt . Den vad vi förstår utförs i flera skeden, först en ritual med den döde som smyckad blommor och färg och lindas in i lakan för att sedan brännas. Askans sprids i vattnet vid solnedgång eller soluppgång och det gör man med glädje.
Vi går längs stranden och viker av uppåt mot North Cliff och vandrar längs klippan och hänförs av utsikten mot havet och på insidan är det mängder av försäljning av kläder, souvenirer, smycken mm.
Går några kilometer in mot centrum och hittar stället där vi kan fixa SIM kort till lurarna för att få internet. Vi behöver det för att hålla kontakten med boenden, chaufförer med mera. Vi sitter väl nån timme hos den där gullige farbrorn som fixar denna inte helt enkla procedur med hjälp av pass och visa.
Lunchar supergo masala paneer och går med hetta i gommar mot ett dopp i havet. Shoppar lite kläder på vägen, allt vi äger är inlämnat på tvätt… Här är inte enkelt att bada, underströmmarna är förrädiska och det sitter badvakter med jämna mellanrum som ständigt visslar i sina pipor.
Efter lite vila på rummet går vi tillbaka till klipporna för att kolla solnedgången och fylla på med ännu mera mat. Visst ser vi utländska turister men det är övervägande indier och nästan alla ler mot oss. Oj vilken dag vi fick, så många intryck, vi är överfulla. Dags att ladda om för en ny omålad dag.
Lämna ett svar