Eufori igår… svett idag…

Lugo- Ferreira. 39520 steg 28.3 km

Under gårdagens eftermiddag gick vi runt i den gamla delen av Lugo. Otroligt att byggnader från romarriket fortfarande står stadigt. Muren som omger den gamla staden är nu ett världsarv, den enda romerska befästningen i hela världen som fortfarande bevarar sin omkrets intakt. Muren byggdes mellan åren 260 och 325 av det sena romerska riket. Fantastiskt!

Det är underbart vackert, solen värmer lika skönt som en vacker sommardag hemma i Getebol. Vi äter en paella, Björn swishar en slant att lägga på nåt gott att dricka, det blir vandringens första Sangria.

Nåväl, vi behöver sömn och ligger till sängs före kl 22 efter att ha shoppat lite matsäck för morgondagen. Det är lyhört och dålig luft i rummet vilket gör det svårt att somna. Klockan är ställd på 06.30, hej o hå, vi tror det blir en tuffare dag imorgon.

Tar en kopp kaffe och en croissant på ett öppet fik i gamla staden innan vi känner oss redo för nästa etapp. Passerar den vackra katedralen Sankta Maria som började byggas år 1129!

Vandrar igenom porten mot Santiago, morgonen är sval och skön. Vi tackar Lugo när vi vandrar ut ur staden över den medeltida bron.

Halv 8 börjar vi vandra uppför i lagom lutning i en mil. Eftersom det nu är 10 mil till Santiago är det många pilgrimer på väg. För att få ett credencial så behöver man gå 10 mil och få två stämplar om dagen i pilgrimspasset.

Även idag sänks dimman över oss när solen går upp. Jag tycker det är såå vackert, stannar gång på gång och fångar härligheten.

Det är nästan bara asfalt att sätta fötterna på, vägen är lite småtråkig. Det är bara att bita ihop och tänka att det blir nog bättre snart…

Efter en mil når vi nån form av rastplats. Där finns toalett, stämpel och några platser att vila på. Det här med att bli nödig när det är långt mellan caféerna är ju för oss tjejer ett problem. Det är mycket murar och stängsel efter vägarna så man får knipa länge innan nån öppning mot en passande buske uppdagar sig.

Vi lämnar asfalt så småningom och får äntligen vandra på tysta stigar i ekskogar, över små vattendrag på otrygga stenbroar.

Nån timme får vi gå på mjukare vägar innan vi nöter asfalten igen. Det är mycket uppför och nedför idag och det känns tungt…. Fötterna protesterar med smärtsamma signaler. Efter 2 mil ser vi till vår glädje caféstolar, väljer en plats i skuggan för nu börjar det bli riktigt varmt. En kall öl och piroger ur matsäcken känns mer än nödvändigt.

Hamnar bredvid en kvinna från franska delen i Kanada och får lyssna på hennes historia. Hon har fått lagt om hela sin caminoplanering då hon blev lungsjuk, läkaren tyckte nog att skulle avbryta. Hon valde att vila 10 dagar och fortsatte sin vandring med kortare etapper. Vi sitter länge och pratar med denna fina kvinna.

Det är över 25 grader varmt, det går uppför, vi är slitna men travar på. Svetten rinner på varenda millimeter på dessa ömma kroppar. Det ska vara 6 km kvar…

Efter 28 km och en massa pepp når vi äntligen fram till Casa da Poente, vårt mål för dagen. Vilket ställe vi bokat, gudomlig husmor som frågar när vi vill äta och vad. Ingen tid att passa, vi äter när vi vill. Lugnt och rofyllt, sköna mjuka soffor att vila i, fint rum, skön dusch. Kärlek!

Efter dusch äter vi en mycket välsmakande pigrimsmeny och våra stinna magar gör oss än mer trötta. Klockan är bara barnet och vi har många timmar för att bara slappa. Imorgon går vi till Boente, 26 km.