Vi går upp i gryningen för en tidig frukost denna fredagen. Vinkar in en TucTuc som ska ta oss till Patnemstranden.
Vi var i Patnem förra året, bodde lite avsides under palmträdens svalka på ett jättefint boende. Är vi färdiga med Patnem eller kan vi tänka oss bo här några nätter? Vi vet svaret ganska snart, det är litet, lugnt och fint men NEJ… När vi åker tillbaka på eftermiddagen är det glasklart.
Sista kvällen på Chill Out, här har vi mått så bra. Kanske återkommer vi inom kort och det beror inte på själva boendet utan för personalen. Bara älskar dom, hela högen. Glada, roliga och har full koll på allt som händer.
Vi sitter länge på stranden den här kvällen. Summerar och reflekterar. So far so good. Imorgon packar vi och åker några kilometer norrut, till Agonda. Har bokat in oss för fem nätter till att börja med.
Säger hejdå med fyllda hjärtan till gänget innan vi kränger på oss packningen och vandrar längs stranden till parkeringen där taxichaufförer slåss om kunderna. En kvart senare och 50 kr fattigare är vi framme vid Sea Scape by Sand Sapphire. Vårt nästa boende.
Lite nostalgi här också, vi har inte bott här men vi hängde mycket här vid förra resan. Såå lugnt, men ändå lagom. Även här är det personalen som gör stället, vi blir igenkända och så välkomnade. Lite olikt oss att åka tillbaka så här dit vi varit förut men det är som magnetiska krafter drar oss dit vi mår som bäst.
Det är varmt och det räcker inte med ett parasoll för att skuggan ska räcka till. Springer över den tokheta stranden för nån sorts svalka i det ljumma Arabiska havet
Oj vad vi inte gör mycket mer än vandrar mellan havet, parasollen och restaurangen. Äntligen har jag lärt mig att omålade timmar också blir vackra konstverk.
Efter att vi duschat av salt och sand tar vi en långsam promenad längs ”huvudgatan” (det finns bara en). Bokar massage inför morgondagen på ett ställe som verkar ok. Passerar kyrkan där vi står och kollar lite på ett bröllop, alltså vilka otroligt vackra kläder. Wow!
Stannar till på Zest för deras grymma GT, här kollar vi skidor och när vi lämnar baren lyser det både guld och silver kring oss. För så är de ju… det var ju vi som vann
Går på stranden tillbaka, det är mest indiska turister här, många engelsmän. Även många Israeler och vi får veta varför av en svensk vi träffar. När de gjort sin militära tjänstgöring på två år är de lediga 1 år och då väljer många att resa. Problemet är att de inte får visum överallt på grund av kriget men Indien tar emot dom. Svensken, som mött flera av israelerna berättar att de är traumatiserade och mår skit, många röker på vilket vi har uppmärksammat.
Så avslutar vi dagen i bekväma stolar på stranden med en varsin Mai Tai. Vi lyssnar på livemusiken på baren intill, Björn får lite gitarrabstinens. Kanske löser vi den känslan på nåt sätt… nån kväll…
Lämna ett svar