Usch nu närmar sig dagen då vi ska säga tack för fin tid. Vi har rest så mycket men vi har aldrig någonsin trivts så bra som på Sea Scape, Agonda.
Sista dagen innan avfärd försöker vi suga ut så mycket gott vi kan. Shoppar lite, med betoning på lite, ett besök hos barberaren för Nallen. Frukost, lunch och middag hos favoriterna. Jag kämpar med tårarna som envisas att svämma över.
Har lärt mig en sån vacker mening på hindi; ”Dil se dil tak”, från hjärta till hjärta. Det är vad gänget på bilden lärt oss och som de levererat. Gitarren blir välanvänd den sista kvällen och det är så fint, så fint.
Efter frukost blir vi hämtade av chaffisen vi lärde känna förra året. Kramas och kramas med godingarna och vi säger inte hej då utan vi ses. Sätter på solglasögonen och låter tårarna trilla mil efter mil mot Panjim.
Vid lunchtid är vi framme i Panjim och checkar in på trendhotellet. Vi liksom kastas in i något så totalt annorlunda mot den långsamma lunken. Hoppla sa hästen.
Vi blir uppgraderade till ett lyxigare rum, tackar… Här får man spola ner papper i toaletten och det är ett jäkla tryck i duschen, vi är inte vana med varken tryck eller duschdraperi så jag får hantera en mindre översvämning…
Ger oss ut i ett annat liv, allt är livligare. Trafiken… huga, ljudet av vågor blir ett minne. Letar matställe för lunch… äter nåt som inte är gott men fyller ut mittpartiet. Vi ockuperar poolen på hotellet ett par timmar innan vi letar upp den vackra promenaden längs flod och hav.
Till slut hittar vi en restaurang som vi tror passar oss… Oj, här var det tygservetter och kylda våta handdukar att torka av händerna med. Det kostar men så gott det var, vi har ätit och druckit otroligt billigt hittills så why not.
Lägger oss tidigt, vi ska ladda för en guidad stadsvandring i den portugisiska delen av Panjim och ett besök på stora marknaden. Gosar ner oss som sir Väs i den stora mjuka sängen.
Lämna ett svar