Den gamla klyschan ” inget ont som inte för något gott med sig ” får ett annat värde i en tid när Corona blev nåt annat än ett varumärke

Demokrati, solidaritet, syster/broderskap kommer till ytan igen….tänker på min pappa som var med och kämpade och byggde min trygga barndom, hans värdegrund ligger i min ryggrad

De små tingen blir stora… det jag tidigare tog för givet är inte längre självklart.

När jag stannar upp och får tid att tänka på vad som är meningen med livet så är det inte det som kan köpas för pengar som toppar min lista…

Resor, möten, kulturella upplevelser tar en paus och jag får tid att rensa silen på vattenkranen, ägna timmar åt ormögat som tagit över varenda bergsskreva, tid att sortera papper som arkiverats i för många år, tid att sitta i späd grönska och lyssna på ljud som lugnar, tid att plöja en serie, tid att tänka mer på de som har det tufft….

Jag kan inte planera för hösten, nästa månad eller ens för veckan som kommer … Leva ”här och nu” var nåt jag ofta slängde ur mig förr. Nu är det inget annat än just de orden, på riktigt liksom.

Jag ska ta den här tiden med mig när livet rullar på rälsen igen och hjulen snurrar på i en annan takt, den är ovan, den är annorlunda, den är svår för många…. men just nu kan jag bara sitta på en sten i tidig timma och möta en ny dag, det har jag tid till…