I en annorlunda tid är bara tiden annorlunda. I stället för att planera resor med lång flygtid letar vi vägar att vandra i närhet. Vi åker mot Arvika där en del av mina rötter bor. Den gröna nyansen på naturens palett bryts med de färger som värmer mig.

Himlen är lika klar som luften och på parkeringen vid Jössestugan fyller vi lungorna med krispigt syre, hänger på ryggsäckarna packade med kaffet och de nödvändiga äggmackorna och känner oss redo. Ny dag att måla, ny väg att gå och den går uppför….

 

Stackars brevbärare eller kanske en lyckost…

Djupdalshöjden. Tre kilometer rakt upp i det blå, sen står vi där och andas in det vackra i tystnaden.

Den svettiga tröjan byts till ett svalare linne till de förbannade älgflugornas stora glädje, med ett uns av panik plockas objudna gäster med hårda nypor från varm hud. Thaisalvan får ett värde och vi doftar tuggummi när vi ger krypen långnäsa…

Vacker vy på flera sätt

Vi fortsätter mot nästa höjd, Gallberget och återigen står vi en stund i en lördag som fylls med motiv som är gratis.

Ack Värmeland du sköna, vi ger oss tid att njuta av att finnas i det vackra. En frihet att vara tacksam för, den är inte självklar.

Skogen, ljuset, lugnet

Så går det nedför, härligt.

– Ett par kilometer till innan kaffe, säger vi till varann när vi koncentrerat sätter fötterna på rätt ställe i branten….

En brant vi lite surt får gå uppför när vi konstaterat att ett vägskäl är missat och vi får vända tillbaka. Ja ja, grattis kroppen till mer puls, det kan väl bara vara bra…

Kvalité

Så dyker den upp, den perfekta pausplatsen…

Inget kaffe smakar så gott som det välförtjänta. Vi sitter länge i en sol som värmer, vid ett vatten som lugnar, med en kärlek som växer och lyssnar på tystnaden

Snart bryts lugnet för en stund av tre pladdrande damer som löser världsproblem i sin vandring. Leende hejar vi när de passerar och låter lugnet återvända

Vi följer stigen längs det stilla vattnet

Vandrar längs kanten på den lilla sjön innan vi viker av in i skogen mot nästa höjd, Göpugnen.

Jösses… nu ter sig de andra branterna som små fröknar i jämförelse med den här stora damen. Vi stönar högt och hastigheten är ingen hastighet längre när vi inte alls likt bergsgetter övervinner stenar och rötter och tänker trötta tankar.

Sitter en stund för återhämtning på den strategiskt placerade Sotar Blixtstenen och funderar på hur den hamnade där…

Hämta andan …

Några varma kilometer nedför mot den parkerade bilen.

De väl ingångna vandringskängorna snöras av, vi vickar tacksamt med bara tår en stund och summerar våra steg i ledigheten. De blev fina de där timmarna i det fria och två trötta 61 åringar sittande i bagaget i bilen high-fivar och tackar livet.

En vacker och stundtals tuff vandring, det var ett tag sen vi hade kängorna på och det kändes…

14 km inklusive felsteg…

Det blir kaffe&kram hos en älskad bror innan solen dalar ner bakom trädtopparna.

Soffan och latmasken lockar mig till vila medan min kärlek greppar gitarren och åker vidare för att underhålla andra i en solstad.

Upp, ner och rakt fram…