De fladdrar vackert, fjärilarna …

Så många känslor jag kan stoppa in min långa väntan

De där små fjärilarna som inte vilar…

Längtan efter tid jag inte kan mer än fantisera om

Oron över käppar som kan bromsa eller ännu värre…

Modet, att jag bestämde mig för det som kändes rätt

Rädslan för att saknaden efter de nära ska göra för ont

Tacksamhet för mina fötter som trots allt fortsätter att bära mig framåt

Lyckan över att jag har möjlighet förverkliga tanken som tog tag i mig

Fyra år har gått sen den där festkvällen när vi satte ord på drömmar

Min vän och jag bar på samma…att få vandra de 80 milen i pilgrimers fotspår

Ett steg i taget…

Det skrevs in LEDIG i kalendern från mitten av april 2020 och fem veckor framåt, det bokades flyg, gicks in kängor och packades ryggsäck…så kom viruset alla kan namnet på. Viruset som gjorde livet så annorlunda för en hel värld och pausknappen blev välanvänd under tid som blev för lång

Drömmar rår inga virus på…snarare så gavs de mer utrymme, drömmarna alltså

Dagarna av väntan, längtan går snart över i timmar.

Ryggsäcken är packad…igen…Packad med det jag behöver för stegen genom Spanien

5 veckor, 3,8 l ryggsäck, jag tror det blir bra…

Vad behöver jag egentligen? Svårt och lärorikt, lägga till är enkelt, ta bort kräver en duell i kontoret…

Varje liten pinal är vägd, det är en konst att minimera grammen, att värdera vad som är värt att bära.

Packa lätt… inte helt enkelt

Pandemin har inte släppt taget och jag vet att antalet bäddar och öppna härbärgen har begränsats. Vi har bokat det första, sen vill vi ta det som det kommer…

”Dä årner säj” har jag sagt till mig själv mer än en gång när molnen har hopat sig över tusen tankar och så får det bli. Det är en av anledningarna till att den långa väntan har ett värde för mig… att göra en vandring framåt och inåt

Dä årner säj…vi får väl sova under molnen…

Kramen på perrongen blev lång och innerlig, tårarna talar kärlekens språk ❤️ gillar inte avsked

Imorgon… före sju så lyfter vi, min vän och jag, mot Frankrike, vi börjar så, lite lugnt och chillar lite i Bayonne. På måndag hämtar vi ut pilgrimspassen och tar steg ett..två..tre..fyra..framåt och inåt…

…och fjärilarna i magen har förökat sig…

Buen Camino