Ont det gör ont….

Dag 7. Sansol- Logroñoo. 36145 steg

Det där med sömn verkar inte behövas… Vi dök i säng före 21 efter en underbart god pilgrimsmiddag, i en pilgrimsmiddag ingår förrätt varmrätt och dessert samt dryck, igår betalade vi 10 euro, det ligger däromkring

Vaknar vid femtiden av att vår husherre grejar med kaffe till oss, vi blir serverade denna dryck med juice, muffins och en croissant nere i källaren. Kvart över 6 ger vi oss iväg, passerar by Torres del Rio efter bara några kilometer. Hör musik och tjatter och hälsar på ett gäng festande unga som ännu inte tagit natten…

Älskar dessa tidiga morgnar i mörker och svalka, bara tid för tankar och att sen få möta dessa vackra soluppgångar är en gåva och vi stannar gång på gång och suger i oss av vi är en del av detta

Jag har ont i min häl och linkar i de långa uppförsbackarna, vi ska mot Viana som ligger 12-13 km bort. När backarna är gjorda och vi hittar en bänk för vila bestämmer jag mig för att byta till sandaler och låta hälen få läka i lugn o ro. Det känns ypperligt och underlaget ger bytet godkänt och jag slipper halta. Det är inte bara det att jag använder hatt, jag har gått med i klubben ” vi som går i sandaler med ullstrumpor ”

Kommer fram till Viana och går igenom porten till en skitfin by, här stannar vi en stund för frukost. Tänk att rostat bröd med marmelad kan vara så gott, inget som står på frukostmenyn hemma, så får vi den sötaste lilla muffins jag sett. Träffar fransmannen som bad för oss igår, en mycket trevlig man med långa tysta steg

Vi går vidare genom byn och blir tveksamma vid ett vägval, så visar sig vägvisaren igen, denna gången en kvinna på en balkong. Har nog aldrig mött så mycket vänlighet på en vecka, vi blir berörda av detta ❤️

Så ska vi enligt kartan gå en mil mot Logroño, det var flera kilometer längre, en lite… hmm… oinspirerande väg. Solen värmer från en klarblå himmel och vi går en lång bit utan skugga, det är rad på rad med vinrankor så långt ögat når. Kommer till en barrskog med en bänk som är alldeles för långt ner för stelbenta, pustar en stund innan vi ska gå igenom ett låååångt industriområde.

När man vet att vila och mat närmar sig tar tröttheten plats, vi sänker tempot betydligt och fantiserar om vad som ska hamna i gommen. Vi har bokat boende idag, ett hostel mitt i centrum, 27 euro, vi har råd med det, har sparat i fyra år och är gamla nog att unna oss lyxen..

25 km har vi gått innan vi sätter oss med ett stön i baren med en varm äggmacka och en iskall Estella, det gör ont i hela kroppen nu och stället vi ska bo på är bara 5 min bort

Hotel Condes del Haro, jäklar så fint, luftkonditionering minsann. Jag går och köper lite salta chips medan Katharina tvättar o duschar och när jag gjort detsamma låter vi kroppen få ryggläge mumsandes på godsaker och blundar en stund

Alldeles utanför vårt hostel finns en mängd restauranger att välja på och vi tänker inte gå långt nåt mer idag…

Imorgon välkomnar vi en ny vecka, runt 3 mil till Nájera varav 2 uppför