En dag vi aldrig glömmer…

Dag 10. Grañon- Villafranca Montes de Oca. 41343 steg

Sovit gott i ett väldigt svalt rum, nu kom understället fram. Var en kort sväng i byn innan läggdags, smet in i den i jättegamla kyrkan och andades i historiska vingslag

Börjar vandringen med russin i magen eftersom vi inte hittade någon affär att handla frukost. Tänker att det löser sig eftersom byarna ligger ganska tätt efter vägen. Vi har nära 3 mil att avverka idag innan målet i Villafranca. Tur vi inte visste vad den här dagen hade i sitt sköte när vi tog de första stegen

Efter en halvmil går vi igenom första byn, inget öppet, vandrar vidare till nästa, inget öppet. Vi ser caféstolar men dörrarna är låsta. Intar lite nödproviant, nötter och kakor…och vandrar till nästa by…inget öppet

Efter 15 km kommer vi fram till ett härbärge alldeles i utkanten av den jättefina staden Belorado. På härbärget finns en restaurang och vi kastar oss över en potatistortillia, muffins och två koppar kaffe, stannar en bra stund och vilar innan vi går igenom Belorado, smyger in i kyrkan även här, det är helt fantastiskt vackert

Det är ganska lättgånget idag och fötter och kropp blir bara bättre och bättre trots att vi hittar ömma punkter vi inte känt tidigare

Bestämmer oss för lunch i nästa by…stängt. Ser en restaurangskylt i byn efter..stängt. Sätter oss på en trappa utanför ett hönshus och äter mer nödproviant. Vi får sällskap av tysken John(?)vi träffat på förut, han letar efter dagens första öl och sitter o pratar en stund med oss. Berättar att han i tre etapper ska gå Caminon, han började i sin stad i Tyskland och gick 90 mil, året efter Frankrike till Sjpdp och nu ska han liksom oss gå Frances

I nästa by Espinosa del Camino finns en restaurang som också är stängd, det här är en pandemieffekt vi inte märkt av så mkt tidigare. Vi ser Sean, amerikanaren från vårt förra boende komma ut från sitt lilla härbärge med en öl och vi frågar vart han fått tag på den.. Då kommer den snälla mannen som äger stället ut och säger; jag gör inte så här i vanliga fall men ni ser ut att behöva energi så ge mig en euro så hämtar jag två kalla❤️

Sitter en lång stund och pratar med Sean 52 år och har precis gått i pension, Han har jobbat som militär värden över och senast som polis, en intressant berättare

Vi har nu 3.5 km kvar till Villafranca och börjar planera mat, vila och allt vi behöver, regnmolnen hopar sig men vi klarar oss ända till vi kommer fram och ska kolla i telefonen vad adressen är till boendet

Så står vi där i regnet som två frågetecken när det går upp för oss att vi har bokat i fel by. Belorado ska vi bo i, där har vi ju redan varit för ett antal timmar sen… först kommer frustrationen sen kommer förståndet. Jag ber Katharina fixa nåt att äta på den öppna baren medan jag kollar om det finns lediga sängar nånstans… nähä nä. Ok går in till en tjej vi pratat med tidigare och som kan lite engelska och frågar om hon kan ringa en taxi till oss så vi kan åka tillbaka till Belorado.

Det finns gott om änglar efter vägen och en kvart senare kommer en dam in i baren, säger nåt på spanska, alla pekar på oss och så åker vi bil…det var längesen

I bilen säger Katharina att tänk om vi kommer tillbaka dit vi åt frukost…vi skrattar så vi gråter när taxin parkerar precis där…

Jättefina rum med tempurmadrasser, dusch och snart ska vi äta…

Imorgon har vi typ en vilodag, bara 18 km ska vi gå, först ska vi ta en taxi till Villafranca…