Okej, då går vi…

Porto till Parafita

22 km 30162 steg

Så småningom framåt 20 tiden landade vi i rummet på vårt B&B i Porto. En tuff dag med resor, förseningar o ännu mera resor. Lite mat på en Kinarestaurang i en närhet gjorde oss talbara igen och vi kunde nöjda sträcka ut oss i sängen och ladda om.

Lite sovmorgon och en god frukost på vårt boende förgyllde måndagsmorgonen och inte nog med det… helt plötsligt bestämde sig bloggen för att fungera igen. Vi vandrade genom centrala Porto till Katedralen där vi utan väntan hade våra nya pilgrimspass i handen.

Äntligen tar vi de första stegen mot Santiago, vi vandrar nån timme längs floden Duero ut mot Atlanten. Luften är fuktig och solen vilar en stund bakom molnen. Det är lättgånget och ovant i jämförelse med Francis. Vi tar det lugnt, har ingen tid att passa.

Vi kommer fram till Atlantkusten, det blåser en lätt bris, så skönt. Älskar ljudet av vågorna som slår mot land i en likt hjärtat regelbunden rytm.

Det finns gott om ställen att fylla energi och vila fötter vid. Vi har visa av erfarenhet bestämt att vi ska göra det ofta. Landar en stund för en kaffe och croissant vid en bar och vilar ögonen på alla surfare som väntar på den rätta vågen.

Himlen får en blå nyans och solen värmer. Byxbenen åker av och vi vandrar vidare. Hela tiden har vi havet intill oss och det är så fint.

Kommer fram till staden Matoshinos och ser första vägvisaren på vår Costal Camino. Vi ser några vandrare efter vägen men de är lätta att räkna.

Stopp nr 2 känns perfekt när vi lämnat stadens brus bakom oss. Sitter länge i solskenet vid strandbaden och njuter av den kalla drycken. Känns nästan lite mer som solsemester… just nu iaf.

Vi har hittills gått på asfalt men lämnar det hårda underlaget mot kilometer efter kilometer på träramper intill det där underbara ljudet av ett hav som hörs.

Två mil i benen och en mage som behöver energi, vi är snart framme i Parafita men stannar vid ytterligare en strandbar och fyller på förrådet med en inte alltför hälsosam kost.

Framme vid vårt söta boende med havsutsikt, ljud av hungrande måsar och tre rum för gäster, the Pink room är vårt. En dusch spolar av saltstänkt hud och svettvåta kläder får en doft av tvål.

Lite vila för fötter och höfter som gnällt. Inga blåsor än, vi har lärt oss läxan. Det blir väl en sväng i byn innan vi stänger ögonen och laddar för en tisdag.