Nigran-Vigo
22 km 31 165 steg
Hungriga och törstiga vandrade vi ut från vårt märkliga hotell ner mot strandpromenaden för att hitta nåt som var öppet för oss. Med hjälp av vänliga vägvisare hade vi snart den största veggieburgare jag sett framför oss. Hemlagad och supergod!
Frågar på baren om det finns nån mercado öppen i närheten, jodå 1.5 km bort bara. Vi har ju tömt vår nödproviant. Det blåser en motvind som är galen och som om det inte vore nog så vräker regnet ner och som grädde på moset är affären stängd….
Tid för vila i sängen istället… Jag har lite ont i nån tandnerv så jag knaprar piller och försöker sova bort eländet. Vi tar lite sovmorgon för det regnar som tusan och lämnar nyckeln till vårt garage vid 8 tiden och lovar oss själva att aldrig mer sova på det hotellet…
Vi ska följa leden idag men först letar vi upp ett café för frukost och äter med andakt under tiden som värsta regnskuren drar över.
Uppför uppför uppför, så likt Frances det blev. Trots regnet så är det väldigt vackert. Vi går sakta för att inte halka i vätan.
Det är så tyst på den här delen och väldigt få pilgrimer. Ju höger upp vi kommer desto finare vyer. Så går det nedför igen och vi hittar ett litet café som spelar hårdrock. En kaffe, ägaren bjuder på inplastade muffins och jag får världens skrattanfall när jag lite nödig inser att jag hamnat på avdelningen småbarnstoalett…
Ut igen och nya uppförsbackar. Flera ställen påminner oss om att här har det vandrat pilgrimer i hundratals år. Ibland är det som att vandra i en historiebok, tänker på alla pilgrimer som trampat på samma stenar som jag…
Nu packar vi ner regnkläderna för idag. Byxbenen åker av och det är precis lagomt varmt. Nästan ingen vind alls idag.
Fler pilgrimer dyker upp men vi har inte träffat en enda svensk ännu. Det är mest amerikaner och tyskar, en del går i grupp, en del går själva. Många ser vi skickar sina ryggsäckar mot nästa mål, jag föredrar att bära min, för mig är det en del av pilgrimsvandringen. Att bära med mig det lilla jag behöver.
Vi går nedför igen till byn Estada Balaidos där köper vi en bit pizza med massa grönsaker på i bageriet och med en öl från baren intill sitter vi länge och njuter. Det känns som det inte är så långt kvar till målet i Vigo. Men det är det…
Vigo visar vara en jättestor stad, nästa 300 000 invånare och det får bli en ny vila för fötterna. Jag har fått min första lilla blåsa…Sitter länge och kollar på alla människor, vi gillar det.
Äntligen kommer vi efter lite felsteg fram till vårt pensionat som ligger väldigt centralt och inte långt från hamnen. Dusch känns ok, tvätt är mindre roligt men ett måste. Lite sängläge innan mer steg i Vigo
Lämna ett svar