Några veckor hemma i vardagen, livet lunkar på i rutiner igen. Tillbaka i jobb, en trädgård som väntat på omsorg, fönster som behöver bättre sikt… men i tanken så har Caminon inte släppt taget än. Banne mig om inte en längtan efter ytterligare en vandring börjar smyga sig på…

 

Vägen framåt i andras spår gör något med mig…

Fötterna har börjat återhämta sig fint, några blå tånaglar återstår i väntan på nya. Förvånad över att kroppen fattade galoppen så snabbt den här gången, precis som om den mindes och kopplade om…

 

Mot det okända…

Alla steg som blir till kilometer som blir till mil… och det är bara jag själv som gör det möjligt. Den här vandringen gjorde vi 34 mil på 14 dagar, lite längre än planen men det är precis så det ska vara…

 

Att vi kan…fantastiskt…

Framme i Santiago för andra gången måste vi ju följa vad som nu blivit en tradition. Beställa in en kanna Sangria, räkna steg på en servett och känna stolthet.

Upptäcker att jag glömt mina nya dyra solglasögon på förra boendet, ringer värden, underbara Alex som lovar att leta. Lite senare skickar han meddelande att de är hittade och frågar om vi är kvar i Santiago och var vi bor isf. Några timmar senare kommer han till hotellet med mina bågar, han vill absolut inte ha ersättning men en kram går bra. Det fick han…en lång.

 

Sangria i Santiago…

Vi stannade två nätter i Santiago, köpte ett ombyte ”civila kläder” flanerade i ett lugn. Tittade på alla pilgrimer med samma blick vi hade för bara timmar sedan. Fikade på favoritfiket, besökte den italienska restaurangen 2 ggr och njöt av den goda maten.

 

Klockan och pilgrimskransen….lika viktiga

Vad blev bra den här vandringen? Vad tar vi med oss till nästa? Vi bokade våra boenden innan och för oss var det ett bra beslut. Sover inte gärna i sovsal och vi kunde ta det lugnt i vetskap om att vi hade en säng för natten .

 

Skönt med bokad sovplats…den här valde vi bort…

 

Packningen, ganska lika som på Frances. Lite lättare dock, 5,2 kilo. Packpåsarna… älskar dom. Ryggsäcken satt som en smäck. Bytte kängor mot trailskor, jätteskönt utom i värsta nedförsbacken, då tog tårna stryk.

 

En vandringsvän…

En vän att vandra med. Vi lever ihop 24/7, att vi funkar råder inga tvivel om. Så tacksam för detta, att dela erfarenheter, plåstra om varandras fötter, skratta så tårarna rinner, kunna gå i tystnad utan konstigheter.

 

Min stora kärlek och min fina vän…

Vi åkte vidare till Barcelona och väntade in min älskade som delade några dygn med oss i denna fantastiska stad. Älskade Björn som varit stödet hemifrån hela vandringen. Alltid på tå för att räta ut frågetecknen som ibland visat sig dyker upp efter vägen.

 

Picassomuseet…

Underbara Park Gûell

Så tacksam att jag fått möjlighet att göra detta! Känns som igår när vi satt på Cava i Karlstad och räknade på avstånd och bokade våra kommande boenden.

 

Kladdkarta…gjorde vi i maj på en krog…