Vi lämnar Alleppey efter en natt på Allepey beach Garden. Ett litet lugnt ställe alldeles vid havet, stranden var oändligt lång men ack så nedskräpad. Det gjorde mig lite ledsen av hur lite man bryr sig om sophanteringen. Det moderniseras i rask takt i detta land och jag hoppas miljötänket tar mer plats.
Här övernattade vi mest av praktiska skäl, det är ingen stad jag behöver komma ihåg. Tog en promenad längs stranden på söndagsmorgonen och det var full aktivitet av unga cricketspelare som inte alltid var överens om reglerna.
Efter frukost och lite chill i skuggan tar vi oss till järnvägsstationen igen, vi ska till Fort Kochi idag, knappt två timmars resa. Det är galet varmt och vi bestämmer oss för att kosta på oss en vagn med AC…
Visst har vi lärt oss mycket och mer kunskap knådas in, det är ett svårbegripligt system. Vi får köpa en billig tågplats i biljettluckan för att senare gå på AC vagnen och där ska vi uppgradera oss av konduktören om det finns plats. 5 minuter innan tåget anländer ska vi byta perrong också och vi är lååångt ifrån ensamma. Puh!
Vi hittar en kupé med plats för oss, det är så svalt och skönt, konduktören kommer och visst får vi köpa våra platser. Han får en guldstjärna ⭐️ I kupén sitter ett par från Dublin, Edvard och hans fru Mary, som vi lite försiktigt börjar samspråka med. Vilken tur vi har som får dela resan med dessa två resevana människor, det är sjunde gången de besöker Indien. Tiden bara rinner iväg mellan skratt och historier och plötsligt är vi framme i Kochi.
Vi stiger av tåget i ett kaos, försöker lista ut vilken transport som är bäst mot Fort Kochi som är den äldre delen av Kochi där vi ska bo. Det är 13 km att åka och det blir ännu en skräckfärd med en riksha, har lärt mig att säga att jag varit med om flera olyckor så – ”please can you drive slowly slowly”. Det funkar ❤️ Dyngsvettiga säger vi tack och hej till trehjulingen och letar upp vårt boende SeaCoast Inn Fort Kochi som ligger på en återvändsgata.
Vilket boende! Finast hittills, mjuk säng och duschdraperi, det är lycka det. Två nätter ska vi bo här och det känns bra på riktigt. Litet ställe, lugn och ro, det gillar vi. Blaskar av lite resdamm, tar en snabb kopp kaffe innan vi ger oss ut på upptäcktsfärd.
Vi bor nära hamnen och letar upp de historiska kinesiska fiskenäten. De introducerades av en kinesisk upptäckare i början av 1400 talet och den tekniken används fortfarande. Vi får en liten information av en av fiskarna, och visst får de upp ett gäng modell större silverfiskar.
Det är varmt, varmt, varmt. Vi hittar en holländsk bar, vi behöver kyla ner oss med nåt kallt. Även i Kochi är det få ställen som serverar alkohol, men här sitter vi en stund och försöker komma underfund med reglerna på cricketmatchen som visas i baren.
Vi behöver mat och skippar den indiska för en gångs skull och hamnar på en pizzeria bara för den gulliga inkastartjejen som log så fint. Vi ångrar inte en sekund beslutet, bland de bästa pizzor vi ätit.
Det är söndag och ledig dag för många indier, vi delar strandpromenaden med mängder finklädda helgfirare. Det är så mycket att titta på, en kommers utan dess like.
Solnedgången närmar sig, det är så otroligt mycket folk, vi hittar en bra ståplats där det fläktar skönt från havet. Älskar att studera människor och här finns mängder att fantisera om.
Vi börjar bli trötta, vi är svettiga och slitna. Tar en till öl hos holländaren och tittar lite till på cricketmatchen som nu pågått i tre timmar. Så tackar vi till slut för den här dagen när vi nyduschade sträcker ut benen i den skönt mjuka sängen. Imorgon ska vi till fots leta upp lite historiska platser här i Fort Kochi.
Lämna ett svar