Grandas de Salime- A Fonsagrada
39419 steg 28.5 km
Vi lämnar vårt tråkiga boende före kl 7 utan frukost i magen. Det ska finnas ett matställe om 5 km och det fixar vi. 16 grader i fuktig luft och vi går väl uppför i 3 km. Känns rätt bra där vi knatar på i pannlampans sken.
Ljuset tar plats och lampor släcks, det är lite mulet och så fuktigt så kläderna känns våta. Vi kommer så småningom fram till den lilla byn Castro där vi ser fram emot en frukost på härbärget. Ser barstolarna men inget är öppet…suck! Pratar med en pilgrim som tillbringat natten på stället och hon berättar att det öppnar om ett par timmar. Hon vill dela med sig av sin matsäck till oss som utstrålar hunger. Så generöst, hon vet hur det känns, vi tackar men avböjer, har ju lite nödproviant kvar i ryggan.
Med en banan i magen knyter vi näven och jobbar med positiva tankar i den 9 km långa uppförsbacken. Vi stannar halvvägs och tankar energi i duggregnet, nötter och kex sittande på ett vägräcke.
Vi viker av från bilvägen och fortsätter uppför, regnponchos åker på när molnen inte kan hålla sig. Det är magiskt vackert runt oss med alla bergen vars toppar försvinner i dimmolnen. Det blir många wow idag.
Nästan uppe på toppen ser vi markeringen som visar att nu lämnar vi Asturien och går över gränsen till Galicien. Om det märks? Ja det gör det faktiskt, vägvisarna börjar nu visa hur många kilometer det är kvar till Santiago. Lite inspirerande att se hur siffrorna minskar med jämna mellanrum.
Efter 15 km så kan vi äntligen få beställa nåt att äta, varmt gott kaffe, juice och bocadillos. På en pilgrimsvandring dyker ordet tacksam ofta upp, att bli så glad över en smörgås så tårarna kommer är fint. Även om resan dit kan vara grym.
Vi köper med oss några chokladbitar som får ligga i ryggan som raketbränsle. Nu följer en mil med otroligt fin vandring, regnkläder åker av när solen är på humör. Det är njutbart på flera sätt.
Vi kan hålla ett bra tempo men vi stannar gång på gång och bara andas in vad vi faktiskt har runt oss. Vi kommer fram till en vacker stenbyggnad som är än mer fin på insidan. Vi sätter oss på mjuka stolar och släcker törsten med en immigt kall öl.
Kollar kartan, nu är det bara 6 km kvar, försöker tänka bort den berömda sista backen upp till Fonsagrada. Tänker oss vara framme vi vårt boende till halv fyra.
Lätt lätt går vi mot målet, ser Fonsagrada på höjden och tänker att det går nog bra ändå. Så fel vi hade…
Alltså det här var det värsta, jag tror vi stannade minst 10 ggr i denna backe, och bakom varje krök så bara fortsatte den. Skulle vilja veta lutningen för den var inte nådig. Men upp kom vi, alternativet är sämre.
Vi får vår belöning när vi kommer fram till vårt boende. Så fint, betalar och beställer stor frukost till imorgon, nu är det slut på hungerskänslorna för den här gången tänker vi. Stapplar oss upp till andra våningen, det gör ont, öppnar dörren till rummet och bara skriker WOW! Vilka sängar, utsikten, badrummet, här kommer vi att må gott efter dusch och tvätt. Imorgon går vi igen, till O Cadavo,
Lämna ett svar