Framsida eller baksida…beror på hur man ser det

Kartnålar flyttas till närhet

Kalenderns rutor målas om

Nya tankeluckor öppnas…en annan kreativitet tar plats

Jag tränas in i rollen som UllaBella sekreterare, svårt, svårt och lite fränt. Det där med att ”lära gamla hundar sitta”, det stämmer…på mig

I det som är annorlunda får en del av mig vila, en annan del av mig får mer plats. Livemusiken och resorna…är det så viktigt…egentligen?

Våren, älskade underbara tid…visst spelar fåglarna vackrare än nånsin, visst är den skira grönskan skirare, visst gläds jag än mer åt att jorden ger mig nässlor att göra en soppa av. I skogen, i trädgården, på berget vid vattnet blir Corona lite frånvarande

De står där träden…och ger lugn

Vi vandrar på stigar min kärlek och jag, med ryggsäck packad med kaffe och tid så hittar vi vackerheter i mängd.

Idag gick vi åt andra hållet, samma väg men annan riktning …det blir skillnad. Precis som i livet.

Vi tänker tvärtom liksom…med de fina glasögonen på så blir det bra

Vi går går i den djupa ravinen från isig tid och så måste vi bara stanna i tystnaden. Den är magisk.

Från lugnet i dalen till puls på höjd

Vi låter varma fötter bli bara i solen när vi tuggar i oss de obligatoriska äggmackorna. Jag betraktar tacksamt mina ärrade fötter, tänk att de fortsätter att bära mig mil efter mil

Det är så obeskrivligt gott när energin står på minus

Vi säger hej och ler åt de vi möter, de säger hej och ler tillbaka…så enkelt