Hej då Portugal…

Caminha- Oia

24 km 33 806 steg

Fredagskvällen var vi såå trötta att orden slog kullerbytta i munnen hela tiden. Vi skrattade så tårarna rann i våra helt onormala konversationer. Stod i kö ,vansinnigt hungriga, till den utvalda restaurangen som öppnade kl 19 och en timme senare med god pasta i magen låg vi till sängs.

Slänger i oss ett par yoghurt och ett ägg innan vi står redo för transport till båten som ska ta oss över sundet till Spanien i den tidiga lördagsmorgonen.

Stela lite typ old ladies får vi hjälp i båten och tackar Portugal för fantastiska dagar, människorna, miljön, vädret. Tack!

5 minuter senare blir vi avsläppta i ett annat land med en annan tidzon och Halebop önskar mig välkommen till Spanien. Ser de första gula pilarna och sen är det bara att gå… idag igen. Förhoppningsvis inte lika långt som igår.

Känns ändå annorlunda, vi känner igen vägvisarna. Det är tydligare nu hur vi ska gå och det är fler pilgrimer i leden. Idag blåser det en ordentlig medvind och vågorna slår med kraft mot klipporna.

Det är mycket varierande underlag, stenar, gräs, asfalt, grus. Idag är det långt mellan byarna och vädret är lynnigt.

Stannar till efter nån timmes vandring i A Guarda på ett bageri för en stor kopp kaffe och en purfärsk croissant. Tittar avundsjukt på grannens rostade bröd med marmelad och kom på att just detta käkade vi ju ofta på Frances. Nästa gång så…

Ibland går vi kilometer i tystnad ibland pratar vi i mun på varandra. Vi hamnar ofta i samma känsloläge och det är så befriande att inget är krångligt. Vi funkar.

En banan på en bänk som är blöt, det har regnat rejält inatt och när skalet är slängt öppnar sig himlen och för första gången på den här vandringen gräver vi fram våra finaste regnkläder under protest…

Kommer äntligen fram till Oia, vi har nödprovianterat med några mariekex efter vägen för nu är det hungrigt. I en mycket gammal byggnad tar vi oss upp för trapporna till restaurangen och beställer in vandringens första Tortilla. Mycket vällagad och gôrgo.

Nu har vi knappt en timme kvar innan vårt mål Oia Portoguise och oj vad vilken energi vi fick. Solen bryter igenom regnmolnen och det lovar gott.

Vi hade räknat med att dagens etapp skulle vara ca två mil men hädanefter ska vi se sluta räkna med avstånd för det är alltid, alltid längre…

Ser vårt boende på håll och hör musik och tjoande när vi börjar knäppa loss ryggsäcken. På hotellet rätt över vägen är det bröllop, stannar o fotar och det blir ett jäkla drag med visslingar, rop och hälsningar om Buen Camino till oss.

Checkar in, duschar, tvättar kläder och går till macken intill och handlar frukost till morgondagen, lite Pringles och en kall sen sitter vi på på terassen och kollar på bröllopsfesten innan lite bloggande och vila.