Tillbaka på Kantiang, vi brukar inte blicka bakåt men de minnen vi har härifrån är mer än angenäma. Vi anländer innan vårt lilla hus är klart och tar en långsam promenad till huset vi hyrde en gång och fyllde med unga liv.
Pratar i munnen på varandra, påminns om små ting, större äventyr, kärlek i mängder, skratt och tårar. Pandemin var svår för alla, Thaliländarna förlorade 3 år utan inkomster. Det märks så väl, det är ledsamt, huset vi bodde i har förlorat sin glans.
Vi checkar in i vårt nya boende, ett billigare alternativ utan pool och havsutsikt men väääldigt lugnt och nära till vad vi vill ha. Packar upp det lilla vi har med oss och vandrar längs stranden mot favoriten Same Same but different. Tar vägen nedför berget till det som en gång var Rock Bar, där jag en gång buggade barfota på ett betonggolv så fötterna protesterade. Så ledsamt att se det förfallna och övergivna även här.
På Same Same är iaf vårrullarna lika goda som vi minns och solnedgången lika vacker. Blir så glad att träffa ägarinnan, vi bestämmer oss för att gå hit och äta varje dag för att gynna henne och personalen.
Vandrar i mörkret på stranden mot Why Not Bar där vi gärna hänger. Favoriten spelar ikväll oxå, han är en grymt bra gitarrist och sjunger inte lika bra. Vi träffar Hilde och Anders från Norge som visar sig vara ett par riktiga sköningar. De gör Thailand nån vecka innan Vietnam och Laos, vilka underbara ungdomar, hon lärare, han psykolog.
Sover någorlunda på återigen hårda madrasser, det är så här och man vänjer sig. Vi har hyrt vespor för två dagar och tänker oss söderut första dagen. Känner mig lite ringrostig, det är 7 år sedan jag körde , skrattar så tårarna rinner när hjälmarna ska på. En med största skallen och en med knappnålshuvudet.
Stannar vid en bergslänt som tar oss ner till en underbart vacker strand. En reggaebar lockar oss till att beställa in en frukost, smoothie, kaffe, äggsandwich och pommes…raap…
Upp på vespan igen till nästa strand där vi hänger några timmar. Kostar på oss en varsin solstol för 15 spänn och chillar i skuggan.
Är du hungrig frågar kärleken… mm lite svarar jag. Vi drar till ytterligare en strand med ytterligare en reggaebar. Åhhh det är så himla fint här, äter gott och bara njuter innan hemfärd.
Kvällsmat på Same Same igen… en sväng till Why Not igen… sen är det natti natti.
Vi startar upp vesporna innan klockan slagit 9, Björns vespa är utbytt då den gamla gick i baklås igår.. Vi ska mot Old Town, också ett speciellt ställe, tänker oss lite shopping . Det blev liiite shopping… som vanligt…vad behöver vi egentligen? Äter en ganska simpel frukost på en restaurangs ”brygga” i en hård vind som gör att havet kommer upp genom spjälorna.
Det är sååå varmt, vi går sååå sakta mellan alla små butiker. Letar skugga och tar en kall en vi fortsätter våra lååångsamma steg.
Vi lämnar Old Town framåt eftermiddagen och stannar för mat på .., ja gissa…en reggaebar på Klong Nin Beach. En röd veggiecurry…den där goa hettan som stannar kvar i gommen. Den vill jag ha med mig hem…
Lämnar tillbaka våra vespor, duschar av oss damm och sand och letar upp ett ställe med bra Wi-Fi för bloggande. Happy hour minsann.. Imorgon kommer lilla familjen på besök, längtar ❤️
Lämna ett svar