Dag 25. Vega Valcarce- O Cebreiro. 20180 steg

En gång var vi här två gånger…

Lyxar oss lite längre i sängen denna morgon, vi ska ju inte gå så långt idag. Klämmer i oss två stekta ägg, lite bröd och kaffe innan vi börjar gå några av de kilometer vi gick extra igår…

När dimman lättar…

Det är lite kyligt, 8 grader men solen når snart ner i dalen och får dimman att lätta

Det är en gåva att få vandra i denna vackerhet…

Passerar byn Las Herrerias innan vi börjar stigningen typ rakt upp i himlen. Vi har mentalt förberett oss på att det blir en brant utmaning idag. Det är tufft på riktigt, långsamma långa steg tar oss sakta sakta uppför, det blir många ”hämtaandanpauser” men naturen gör att vi gång på gång blir så berörda av detta vi får gå i. Vilken ynnest.

Vila i byn utan caféstolar…

Framme i La Faba hittar vi inga caféstolar utan vilar vid brunnen i byn, plockar av ett lager kläder och tuggar i oss lite nötter. Nästa 3 km kommer att vara ännu brantare, alltså det går INTE fort nu kan jag lova. Vi tackar för att vi slipper 15-20 sek.m motvind iaf, det hade vi ju uppför Pyrenéerna.

Den här lilla backen var ju sprättlätt…

Återigen, det är så otroligt vackert trots flåset och den höga pulsen, vilket väder vi belönas med

Det blir många WOW!! idag…
Här sitter vi i garaget och njuter liv…

Så kommer vi då äntligen upp till La Laguna och där ser vi dom, caféstolarna. Vi blir som barn på julafton, beställer kaffe, färskpressad apelsinjuice och chokladcroissanter, sitter i ett garage och njuter för fulla muggar

La Laguna… byn med kaffe…

Dags för sista höjden, inte lika brant men nu är det varmt åt de två pustande värmländskorna. Det går ändå ganska fort de där 3 kilometerna tills vi är på toppen, O Cebreiro, vilken mysig by.

Äntligen uppe, vilken känsla…

Vi hälsar på gubbarna som vi träffat gång på gång de senaste 25 milen.

Bakom Katharina sitter gubbarna och i kanten skymtar en taxi…

Sätter oss i solen och tar en varsin citronöl, vårt ställe där vi ska på bo ligger 3.5 utanför Caminovägen, vi hade som plan att gå dit… Det står en taxi utanför baren… tja, den var som gjord för oss, varför gå längre än alla andra tänker vi. 10 min senare är vi framme vid Caza Pasos i Piedrefita och klockan är bara barnet. Att jag sen glömde min mobil i taxin är en annan historia…men med ett bra slut

Dagens etapp…

Runt hörnet vid vårt boende serverar restaurangen en trerätters och vi kan konstatera att det blev en riktigt bra torsdag

Glömde ju dagens sängbild… invigd och godkänd…

Imorgon ska vi gå sakta nedför detta berg fram till Triacastela, 21 km, lyxigt