Bergochdalbana i känsloregistret…

Dag 31. Arzúa- O Pedrouzo. 31333 steg

Gårdagskvällen avslutades återigen med god mat, en vegetarisk lasagne och en efterrätt på det. Hade svårt att somna för en gång skull, tror det är för många känslor som inte hittar hem i mitt huvudkontor

Frukost redan 6.30 och en kvart senare var vi iväg på den näst sista vandringen. Det mörkt, dimmigt och fukten lägger sig i pyttedroppar på glasögonen

När ljuset når onsdagen har vi redan gått 9 km och som någon därute vet att vi är kaffesugna så dyker den upp i svängen, den lilla baren i Boavista. Vi försöker förstå att det snart är över, drömmen vi burit på så länge, snart bär vi den som skatt i livet. Det är en bergochdalbana i mig idag och ibland stiger tårarna upp under ögonlocken

Vi går fort idag, känner oss starka trots att det går uppför i timmar, vi ska ”bara” gå 2 mil idag och har hur mkt tid som helst så det blir en ny paus efter ytterligare 5 km, en Santiagokaka får det bli, en kaka med massor av grovhackad mandel, så gott

Solen har knuffat bort dimman och nu är himlen vackert blå när vi strax efter vilan kommer fram till en mycket speciell bar med huuur många tomma ölflaskor som helst, var och en med någon text i vit skrift. Fränt på riktigt.

Vi gick ju tidigt i morse och det innebär att vi även denna dag slipper pilgrimskaravanen vilket vi, två lite introverta, lugnälskande kvinnor tackar allra ödmjukast för.

Vi sänker tempot de sista kilometrarna men ändå kommer vi fram lite för tidigt för att rummet ska vara klart. En citronöl i solväggen med utsikt över dalen gör inte ont nånstans

Efter inkvartering i vårt sista boende innan Santiago så går vi sakta genom stan, hittar ett mysigt ställe som erbjuder nåt vi båda längtat efter.

Avokado, ruccola, körsbärstomater. Oh my good så gott, vi beställer in en omgång till innan vi går tillbaka till rummet för dusch men näe… ingen tvätt

Imorgon ska vi köpa oss en ny outfit och lägga vandringskläderna lååångt ner i ryggsäcken

Imorgon ja… vi har två mil kvar till Santiago…