Fene- Betanzos 49 678 steg 35,3 km
Vaknar före klockan som är ställd på 05.30, vi ska gå långt och behöver tid. Tack och lov hittar vi en bar som har öppet för lite bukfylla. Vi ska leta upp caminoleden som vi avvek från igår på väg till vårt boende, vi tror oss veta vägen…. Vi travar på uppför i mörkret när en man i sin arbetsbil stannar och frågar; Camino? Si si säger vi. No no säger han och pekar åt andra hållet och förklarar på spanska vilken väg. Vi vänder och går nedför istället, ser att han stannar vid en korsning längre fram och väntar på oss så han kan peka ut rätta vägen. Det här är inte första gången vi är med om att dessa vägvisare visar sig när vi behöver en ängel.
Med några kilometer extra i benen är vi på leden och nu går det uppför… Pannlampan åker på när vi kommer in i skogens mörker. Det är tyst och stilla och inga pilgrimer så långt ögat når.
Ljuset tar över och flåset ökar i takt med uppförsbackarna och de är många och långa. Vi kommer upp till Vilar de Colo och några kilometer efter det kommer vi till ett vägval. Antingen följer vi Caminoleden som korsar motorväg eller så väljer vi Alternativo som är mindre riskfylld och lugnare men dock längre. Vi väljer Alternativo….
Den är lugnare och tystare men jäklar vilken puls vi ligger inne med. Det är backar bakom varje krök och det är inga smågupp utan nu snackar vi backar…
Nåväl ibland planar det ut och vi kan njuta lite mer av allt det vackra runt oss. Så småningom går vi nedför mot Pontedeume och lika brant uppför kör vi nedför. Sicksackgår för att spara tår och knän, det är tufft nu. Vi stannar i Cabanas för ytterligare en tostadas och en dubbel Americano och låter de nu svettiga kläderna torka till en aning.
Går över bron mot Pontedeume och skojar lite om att vi ska nog uppför till de där trädtopparna. Caminoleden följer vägarna förbi kyrkorna, det är ju en pilgrimsled. Kyrkan ligger oftast högst upp i byn för att synas
Vi passerar kyrkan och vi måste stanna flera gånger och vila och branten fortsätter och fortsätter. Jag vet inte när jag var så trött, backarna i Pyrenéerna bleknar.
Vi har nog sett en handfull pilgrimer efter vägen. Känns nästan lite konstigt… Vi går på fina vägar, gillar när asfalt byts ut mot mjukare underlag men backarna ger sig inte…Kroppen börjar gnissla lite nu, det gör ont både här och där och det börjar bli riktigt varmt
Till slut vänder det nedför och vi ser några pilgrimer vika av längre fram. En bar, tjoho, iskall dryck , tjoho. Vi tror att vi närmar oss Betanzos som är vårt slutmål, vi har ju gått 3 mil… Vi hade fel, vi ska gå uppför igen nån halvmil till… nästan
Äntligen går vi över bron till Betanzos, vi är så galet trötta så orden kommer stötvis. Sätter oss på en bänk och letar upp mötesplatsen vårt boende har för upphämtning. Dit är det förstås den sista jäkla uppförsbacken, jag är så trött så jag stapplar. Ringer boendet som hämtar oss med bil 5 min senare och vilket boende!!!
Vår värd är gudomlig och undrar om vi är galna som gått så långt. Vi får en massa tips om morgondagens vandring där vi tänkt lite väl optimistiskt…
Han visar oss rummet och vi kvider på stegen uppför trappan. Äntligen en dusch, torra kläder, det är obeskrivligt njutbart. Vi får en öl i trädgården som en välkomsthälsning och strax ska vi gå över vägen till en bar som serverar något spanskt.
Imorgon kl 07.00 ska Antonio, vår värd köra oss in till Betanzos och förhoppningsvis till ett öppet frukostställe, sen får vi se hur den dagen blir…
Lämna ett svar