Oveido- Grado. 42227 steg, 31.4 km
Första dagen och oj vad vi har tränat tålamod och lite släppakontrollträning. Efter en traditionell barfrukost letar vi upp en mercado för att fylla på matförrådet i ryggan. Kl 9 tror vi att vi kan köpa pilgrimspass och komma iväg… vi trodde fel.
Ok… ny information, kl 10 öppnar expeditionen. Vi andas lite aggressivt innan det slår oss att vi ska gå en pilgrimsvandring… då ordnar allt sig till slut, vi vet ju det. Chillar och tar en kopp kaffe till innan vi äntligen kan börja följa vägvisarna.
Kommer ut ur Oveido och nu går det uppför på riktigt. Sänker tempot, vilar flåsar och tar ett steg i taget. Vädret är perfekt, mulet, 18 grader svetten rinner i varenda fåra.
Tror att det ska finnas en bar efter nån mil och det gör det men den var stängd. Lånar stolarna i alla fall och så blir det fruktstund och luftning av fötter.
Vi knatar på, det är stundtals väldigt krävande vandring både uppför och nedför. Vägen är lummig och vacker, vi träffar på ett fåtal pilgrimer, vi är ju rätt sent ute.
Med tomma magar så kommer vi äntligen fram till ett matställe, nu har vi gått drygt 16 km. Menyn är på spanska, priserna är hutlösa och frågetecknen många. Jag äter ju inte kött så det är ju inte enkelt i byarna. Får tips om en rätt av servitrisen och Kia beställer kroketter…. vi får in mat med en genomgående nyans av brunt. Jag får en tallrik med svamp och Kia får nåt brunt med obegripligt innehåll. Nåväl, vi vet ju att det är så här och fnissar åt eländet. Ölen var i vilket fall kall och god. Glömde ta en bild på eländet.
Nu har vi nån mil kvar till Grado och det är mer lättgånget och backarna har planat ut så vi kan hålla ett högt tempo. Vi är så snabba så vi med förvåning tittar på varandra och säger ; Men va! Är vi redan här, när vi anländer lilla byn Paladin som var mål för nästa paus.
Nu har vi bara 6 km kvar till vårt förbokade härbärge. Klockan är 17 och så här sent brukar vi inte ha vandringsskorna på. Vi hör musik på långt håll… I’m free, free falling. Vi kollar ett tag på gubbsen i garagebandet innan vi klämmer de sista kilometerna in till Grado och vårt härbärge La Quintana.
Som vanligt är de sista meterna nästan de värsta. Det är inte mycket energi kvar i kroppen när vi stapplar uppför trappan till vårt rum. Vi väljer att kosta på oss rum för två istället för sovsal, det passar oss så mycket bättre. En ljuvlig dusch, lite klädtvätt och vila innan det är det där med mat igen… Imorgon ska vi gå till Salas, bara 22 km.
Lämna ett svar