Efter en tidig morgonpromenad och en fantastisk frukost lämnar vi den mer livliga delen på Agonda beach och åker tillbaka favoriten Chill Out och lugnet på norra Paloem…

Barbacka morgondopp…

Lugnet… vart tog det vägen? Vi tittar förvånande på varandra när vi kliver ur taxin och tar oss till stranden för att gå sista biten. Sååå mycket folk, båtar, kanoter… en söndag. Vad är detta?

Här gick vi i lugnet för nån vecka sedan…

Frågar en trött sliten Jhondii som tar emot oss på vårt boende. Det är Viva Goa Karneval, största festivalen i Goa, en fest i dagarna fem. Det blir lugnare i morgon lugnar han oss och det förklarar ju varför det var så svårt att hitta boende dessa dagar.

Selfies, selfies och selfies. Hela tiden, överallt…

Checkar in i vår tvårummare och tar en långsam vandring på stranden för att titta på alla dessa glada människor

Viva har rötter i de portugisiska koloniala traditionerna som går tillbaka till 1700-talet och nu har karnevalen blivit ett unikt goanskt firande som lockar turister från hela landet.

Strandkonst…

Det där suget efter en gitarr har tagit mer plats i Björn och efter att en av våra fina barkillar på Sea Scape berättat med värme om sina musikerdrömmar har en idé växt fram. Vi tar en ny promenad i solnedgången till ett ställe som säljer instrument.

Det här är kul, lite salsarytm med trumkomp…

Efter tuffa förhandlingar blir Björnen ägare till en blå gitarr. 500kr fattigare och med ett leende så stort så det smittar hela Paloem vandrar vi hem i solnedgången.

Coldplay’s Yellow blev nåt alldeles extra…

Kvällen på verandan blev helt magisk när den blå gitarren invigdes. Vår uteplats passeras när barens gäster ska uppsöka ”the bathroom”. Så kommer Kat från Skottland och sångerska i ett band och frågar om hon får sjunga med. Tänk vad musiken kan förena, kommer aldrig att glömma den här kvällen.

Sjösättning, då krävs det muskler…

Vi gör minsta möjliga om dagarna, tänk att jag har plötsligt blivit en mästare på det. Gör mina 10 000 steg dagligen för att ändå på nåt sätt hålla garden uppe men de stegen är utan tempo.

På min strandpromenad…

Vi träffar bara goa härliga människor, ett par från Frankfurt visar sig vara riktiga underhållare och det blir mycket snack om OS. Han är övertygad om att de norska skidåkarna är dopade…

Heike och Josef…

Nu har lugnet tagit omtag över Paloem, tystnaden är påtaglig när vi sitter i skenet av stearinljus och hör vågorna rytmiskt slå in på strandkanten. En varsin cocktail, varma händer, djupa samtal ger en obeskrivlig känsla av tacksamhet.

Värdefull tid…