Calavita- Villanueva de Arosa

33,7 km 47 629 steg

Vi gjorde ju en tuff dag igår och orkade inte resa oss ur sängen på hela kvällen. Natten bjöd på bristfällig sömn, det drog in ett riktigt oväder med storm och kraftigt regn som dånade över hustaken. Låg i mörkret och var lite orolig om det skulle bli möjligt att gå uppför berget…

 

Kvällsmat i all enkelhet…

När klockan klämtar för morgon så har regnet upphört och stormen dragit nån annanstans. Vi kommer iväg runt sju, avsiktligt lite senare för vi vill ha mer ljus på den här etappen för att hitta rätt väg uppför berget. Börjar stigningen nere vid havet i Comberro genom historiska gränder.

 

En fin morgon…

Sen är det rakt uppför i nån mil, kroppen svarar yes på den utmaningen och det känns riktigt bra.

 

Några meter över havet när dagen tar plats..

Det är vackert, luften är frisk med gott om syre. Vi säger Ola till en pilgrim, de är väldigt få på den spirituella delen av Caminon.

 

Kaktusen, korset, hustaket och morgonljuset…gillar

Stannar ofta och bara njuter av tystnaden och vyerna. Det går betydligt lättare än vad vi befarat, har läst att den här etappen ska vara så krävande. Vi tycker inte det vi… kanske beror det på våra vackra benmuskler.

 

Högt över havet en perfekt plats för frukost…

Frukosten har vi burit med oss, smakar väl ok med lite torrt bröd med mosad avokado, lite vatten till också. Det funkar…

 

Eucalyptusträd med sina bara stammar…

Vandrar genom eucalyptusskog med dessa träd som fascinerar mig i sin ståtlighet. Det är en helt okej väg att trava framåt på med vissa undantag. Nattens oväder märks av, vattnet har gjort sina egna vägar i stigarna.

 

Balansträning…

Vi har varit ute i snart tre timmar utan den där koppen Americano och bara de som går en sån här vandring kan förstå hur det känns i kroppen när stolarna dyker upp…

 

Om skuggor kunde le så gjorde det det nu…det är ett café därframme…

Kaffe och en pyttecroisssant, lite vila och vi är redo för nästa del,

 

Klostret Santa Maria de Armenteira precis intill caféet…

Nu går vi in i paradiset. Det är alldeles magiskt vackert, vi kommer att följa vattnet ca 1 och en halv mil. Regnet från natten gör ljudet av vattnet till en lång form av meditation i en grönska som är sagolik.

 

Ljudet, ljuvligt…

Längs hela vägen ser vi dessa små brunnshus…

Alla nyanser av grönt…

Det är så njutbart…

Ibland glesnar grönskan…

Förstår varför leden heter den spirituella vägen…

En stenhård fåtölj…

Klockan närmar sig 13 och det är tomt i magen när det passade nog dyker upp ett matställe. Tortilla idag igen och det var inte den godaste varianten men den stillar hungern iaf.

 

Tid för lunch …

Fortsätter längs bäcken som byter skepnad så småningom till en flod. Nu börjar det bli lite segt i kroppen men det känns ändå bättre än gårdagen.

 

Många bäckar små blir till nåt större…

Vi har nån mil kvar när det blåser upp och himlen plötsligt öppnar sig. Vi som tidigare hoppat mellan vattenpölarna skiter i det nu. Det plaskar i skorna…

 

Regnmolnen klumpar ihop sig och snart är skyfallet ett faktum…

Lika snabbt som det började lika snabbt slutar det. Torkar en stund på en bar med lite gôtt för magen.

 

Raka vägen mot mål…

Nu är det raka vägen till Villanueva de Arosa som gäller. Lämnar leden och tar snabbaste vägen till hotellet. Ja vi har bokat hotell, så blir det ibland när vi inte vill bo i sovsal, jättebra ställe med tunna väggar…Snart dags för pilgrimsmiddag…

 

Äntligen av med skor och en kall till det…

Såååå skönt…