Calavita- Villanueva de Arosa
33,7 km 47 629 steg
Vi gjorde ju en tuff dag igår och orkade inte resa oss ur sängen på hela kvällen. Natten bjöd på bristfällig sömn, det drog in ett riktigt oväder med storm och kraftigt regn som dånade över hustaken. Låg i mörkret och var lite orolig om det skulle bli möjligt att gå uppför berget…
När klockan klämtar för morgon så har regnet upphört och stormen dragit nån annanstans. Vi kommer iväg runt sju, avsiktligt lite senare för vi vill ha mer ljus på den här etappen för att hitta rätt väg uppför berget. Börjar stigningen nere vid havet i Comberro genom historiska gränder.
Sen är det rakt uppför i nån mil, kroppen svarar yes på den utmaningen och det känns riktigt bra.
Det är vackert, luften är frisk med gott om syre. Vi säger Ola till en pilgrim, de är väldigt få på den spirituella delen av Caminon.
Stannar ofta och bara njuter av tystnaden och vyerna. Det går betydligt lättare än vad vi befarat, har läst att den här etappen ska vara så krävande. Vi tycker inte det vi… kanske beror det på våra vackra benmuskler.
Frukosten har vi burit med oss, smakar väl ok med lite torrt bröd med mosad avokado, lite vatten till också. Det funkar…
Vandrar genom eucalyptusskog med dessa träd som fascinerar mig i sin ståtlighet. Det är en helt okej väg att trava framåt på med vissa undantag. Nattens oväder märks av, vattnet har gjort sina egna vägar i stigarna.
Vi har varit ute i snart tre timmar utan den där koppen Americano och bara de som går en sån här vandring kan förstå hur det känns i kroppen när stolarna dyker upp…
Kaffe och en pyttecroisssant, lite vila och vi är redo för nästa del,
Nu går vi in i paradiset. Det är alldeles magiskt vackert, vi kommer att följa vattnet ca 1 och en halv mil. Regnet från natten gör ljudet av vattnet till en lång form av meditation i en grönska som är sagolik.
Klockan närmar sig 13 och det är tomt i magen när det passade nog dyker upp ett matställe. Tortilla idag igen och det var inte den godaste varianten men den stillar hungern iaf.
Fortsätter längs bäcken som byter skepnad så småningom till en flod. Nu börjar det bli lite segt i kroppen men det känns ändå bättre än gårdagen.
Vi har nån mil kvar när det blåser upp och himlen plötsligt öppnar sig. Vi som tidigare hoppat mellan vattenpölarna skiter i det nu. Det plaskar i skorna…
Lika snabbt som det började lika snabbt slutar det. Torkar en stund på en bar med lite gôtt för magen.
Nu är det raka vägen till Villanueva de Arosa som gäller. Lämnar leden och tar snabbaste vägen till hotellet. Ja vi har bokat hotell, så blir det ibland när vi inte vill bo i sovsal, jättebra ställe med tunna väggar…Snart dags för pilgrimsmiddag…
Lämna ett svar