…och sand mellan tårna…

Marinhas- Viana do Costelo

23 km 32 549 steg

Avslutade onsdagskvällen med en grymt god vegetarisk lasagne och en vacker solnedgång. Satt länge på balkongen och pratade om livet innan den för den här natten svala sängen kallade.

Kl 7 serverar vår fantastiska värd oss en frukost och hon råder oss att skippa den markerade Caminovägen och gå efter kusten. Vi gör det och det visar sig vara en god idé.

En vacker morgon igen.. än så länge är det svalt, vi vet att det ska bli riktigt varmt idag. Känner oss lite wild and crazy när vi gissar oss fram vilka stigar vi ska ta…

Vi bränner kalorier så det visslar om det, det är verkligen varierande underlag och att gå i mjuk sand som fyller varje liten håla i skorna är ändå på nåt sätt fint.

Vi ser bara ett par pilgrimer som valt samma väg som oss, annars är det fiskarna och vi som är ute. Stigen tar slut vid en å som levererar vatten till Atlanten. Skorna åker av och hand i hand vadar vi genom det svala forsande vattnet. Vill ju absolut inte ramla i med en packad ryggsäck.

Vi fortsätter längs stranden utan skor. Njuter verkligen av barfotaliv. Inte ett moln så långt vi kan se och vi är typ ensamma.

Kommer fram till en semesterby, Castelo do Neiva som har stängt. Vi sätter oss på en stenbänk och intar våra medhavda torra mackor som vi sköljer ner med lite ljummet vatten. Det fyller på den tomma tunnan iaf.

Ut på sanddynerna igen, lite vilse ibland alla stigar men vi travar på. Det börjar bli riktigt varmt och vi anländer till lilla Amorosa och där hittar den efterlängtade kaffekoppen. Sätter oss inomhus för att få lite svalka och beställer den största kaloribomb jag ätit. Gröper ur skedvis med choklad som får stanna kvar på tallriken.

Nu börjar dagens jävligaste bit. Vi lämnar stranden mot 6 km asfalt med uppför och nedför, trafik och en sol bränner. 28 grader i skuggan och vägen känns evighetslång. Det finns inte en torr centimeter på kroppen när vi äntligen hittar en viloplats i skuggan. En gammal farbror som ser vår stelhet hjälper oss att beställa en kall dryck. Det är Caminon i ett nötskal, så mycket vänlighet och hjälpsamhet vi möter, hela tiden.

2 km kvar till vårt boende när vi kliver upp på den långa bron som ska ta oss till Viana do Castelo, vi har bokat ett rum på ett B&B som visar sig ligga mitt i smeten. Alex heter vår underbare värd som verkligen vill att vi ska känna oss som hemma. Han lär oss koka kaffe på gasspisen och fixar yoghurt till frukosten. Han berättar att han har 3 rum, vi har chattat lite under dagen och vi fick inte berätta för de andra gästerna att han fixat det bästa till oss. Vilken goding. Dusch, tvätt o en stunds vila innan mat.